Läckor, dubbelmoral och respekt

Det demokratiska systemet är nämligen ofta bara lika starkt som den svagaste länken.

Två dagar efter att grundlagsutskottet inledde den detaljerade behandlingen om utlåtande till förslaget om valfrihetsreform publicerade tidningen Ilta-Sanomat uppgifter från utskottets icke-offentliga handlingar.

Motiven till läckan kan man spekulera om, men genom läckan ökade trycket på utskottet och risken för politisk påtryckning. En grundlagsexpert jämförde händelsen med att ett utkast till domslut skulle läcka från Högsta domstolen i ett ytterst viktigt ärende. Av den anledningen är läckor från grundlagsutskottet extra allvarliga eftersom organet i praktiken är en författningsdomstol som måste få verka utan politisk påtryckning.

Läckor har blivit en rätt vanlig företeelse i ett hårdare politiskt klimat där filosofin allt mer verkar vara att ändamålen helgar medlen. Problemet är att läckorna på sikt undergräver förtroendet för demokratin och institutioner när grundprinciperna i det demokratiska systemet – förtroende och respekt för gemensamma spelregler – naggas i kanterna. Läckor bidrar nämligen inte till mer transparens, utan till att beslut flyttas in i mindre kabinett.

Tidigare i år arbetade en parlamentarisk arbetsgrupp om företagsstöd. Läckorna därifrån var så omfattande att de antagligen slog nytt finländskt rekord i politiskt läckage. Medlemmar i gruppen kunde konstatera att det icke-offentliga mötesmaterialet ofta publicerades snabbare i medierna än de själva hann öppna e-posten med dokumenten. Det har också läckts från andra arbetsgrupper.

Jag har själv ofta förespråkat parlamentariska arbetsgrupper eftersom de möjliggör bredare och mer inkluderande beslut som kan sträcka sig längre än en mandatperiod. I Sverige har man en tradition av sådant arbete. Det lär vara en delförklaring till varför Sverige varit mycket bättre än Finland på att plocka hem EU-pengar till trafikprojekt. Alla verkar vara överens om att det också skulle vara bra i den finländska politiken, men sådan långsiktighet uppstår inte om arbetsgrupper saboteras via läckage. Det undergräver i stället möjligheterna till bredare och mer inkluderande processer.

När riksdagsledamöternas anpassningspensioner nyligen diskuterades i riksdagen var sammansättningen i arbetsgruppen riksdagens talman och riksdagsgruppernas ordförande. Trots denna höga nivå på representation läckte diskussionerna från mötena ut nästan genast. Några av dessa politiker ondgjorde sig över läckan från grundlagsutskottet, men då de själva just varit med i en annan grupp där det läckt skapar det ett intryck av dubbelmoral. Utgångspunkten kan inte vara att det är allvarligt då andra läcker, men inte allvarligt om jag själv gör det och det gynnar mina egna ändamål.

Om etik, moral, tillit och respekt minskar är det på sikt ett hot mot den parlamentariska demokratin. Det demokratiska systemet är nämligen ofta bara lika starkt som den svagaste länken. På kort sikt kan läckor som politiskt verktyg ge politiska vinster, men på längre sikt undergräver de det demokratiska och öppna samhället.