Befria dem som lever under fattigdomsgränsen från avgifterna

SOCIAL TRYGGHET Hildur Boldt fortsätter med samma vilseledande sociala fakta (HBL 10.6) som Annette Karlsson tidigare. Hon återgår till att SDP inför riksdagsvalet 2011 lovade att förbättra grundtryggheten med 100 euro i månaden, ett vallöfte som partiet svek redan i regeringsförhandlingarna. Det förekom då i debatten tolkningar av vad som avses med grundtrygghet och bland annat flera sociala experter, bland dem professorer i socialrätt, uttalade sig.

De var alla eniga om att grundtryggheten främst landar i grundutkomststödets grundbelopp eftersom alla andra sociala stödformer är starkt kopplade till det. De nödställda och fattigaste i samhället är mest beroende av det. Det utgör det sista av alla stöd och skall vara ett tillfälligt stöd, men det har för alla fattigaste blivit ett permanent stöd då de övriga socialstödens nivåer är för låga. Höjer man inte utkomststödet kan man aldrig hjälpa de mest nödställda vare sig med att höja arbetsmarknadsstödet eller garantipensionen. Detta för att totalutkomststödet sjunker med exakt samma summa som dessa höjs med.

Vid uträkningen av utkomststödet räknas alla slag av inkomster och stöd som månadsinkomst om det sedan är arbetsmarknadsstöd, garantipensioner, bostadsbidrag, barnbidrag eller mycket annat. En höjning av dessa stödformer hjälper inte att förbättra den lägsta grundtryggheten för de fattigaste.

De som är permanent beroende av utkomststöd är absolut mest ensamma personer och bland dem de långtidsarbetslösa och därtill pensionärer som har permanenta höga sjuk och vårdkostnader eller som bor på effektiverat servi ceboende eller som har för höga hyreskostnader till exempel i servicehus.

Arbetsmarknadsstödet är efter skatt kring 550 euro i månaden och även med bostadsbidrag räcker inte pengarna till utan leder till behov av utkomststöd som utgör den sociala grundtryggheten för de nödställda. Både enligt EU:s sociala division och Folkpensionsanstaltens (FPA) forskare borde grundutkomststödet vara 700 euro i månaden i relation till vårt lands kostnadsnivå. I övriga Norden är det kring 750–800 euro. SDP har aldrig ens gjort den minsta insats för att höja grundutkomststödet från 491 euro till åtminstone 600 som vore det absoluta minimikravet. Inte ett enda annat parti heller.

Boldt förtiger hur mycket SDP berövat pensionärerna och som jag beskrev tidigare. Hon vill inte heller tala om att denna regering har förbättrat

❞ SDP har aldrig ens gjort den minsta insats för att höja grundutkomststödet från 491 euro till åtminstone 600 som vore det absoluta minimikravet.

garantipensionen med 37 euro och ännu nästa år med nio euro till. Denna nivåhöjning med 46 euro är mer än vad någon annan regering gjort.

Hon hänvisar till den nya initialsjälvrisk, 60 euro, för mediciner som infördes i FPA:s sjukförsäkring för mediciner, men glömmer att den utredningen om införandet gjordes under den tidigare regeringen där Antti Rinne var finansminister och skulle genomföras då den följande regeringen tillträdde. Denna sänkte sedan summan till 50 euro.

Boldt fortsätter med SDP:s propaganda om att de fattigaste måste välja mellan mat eller mediciner och läkarbesök. Som jag uppgett stämmer det inte då utkomststöd ges för alla medicin och vårdkostnader. Däremot är vi eniga med Boldt om att avgifterna för hvc och poliklinikbesök borde vara lägre för de fattigaste.

Jag har föreslagit att de som lever under fattigdomsgränsen borde ges ett socialt green card, som ger befrielse från eller nedsatta vårdavgifter. Och årssjälvrisken borde vara, som till exempel i Tyskland, inkomstrelaterad. Nu är den samma för nödställda som för börshajar, optionsmiljonärer och de högst rankade i inkomsttoppen.