Må idioterna ärva vårt land

Ett medborgarinitiativ vill nu slopa arvsskatten och därmed underlätta mitt kommande liv som en snyltande borgarbracka.

När min far någon dag dör kommer jag att ärva en anspråkslös, men inte helt obetydlig egendom. Trots att jag har fem syskon och delar av egendomen via arvsskatten tillfaller staten, möjliggör arvet att jag med en sparsam livsstil kommer att kunna leva livet ut som en samhällelig parasit.

Diskussionen om privilegier brukar kretsa kring främst genus, hudfärg och sexualitet – eller om lottovinsten att födas i Finland. Mitt största privilegium är ändå detta blivande arv, som möjliggjort att jag under hela mitt vuxna liv har levt under fattigdomsgränsen utan att behöva oroa mig för min framtid. Med näsan i vädret har jag kunnat ringakta bekanta som söker sig till Hanken, jag har högtidligt kunnat bedyra att pengar inte är det viktigaste i livet och satsat på en pretentiös karriär inom konsten i stället, fullt eller åtminstone undermedvetet varse om att det är en ekonomiskt säkerställd framtid som skapat förutsättningarna för min arroganta frihet.

Ett medborgarinitiativ vill nu slopa arvsskatten och därmed underlätta mitt kommande liv som en snyltande borgarbracka. Jag är förvånad. Varför vill man ge mig mera pengar? Initiativet, som har ett brett folkligt stöd och som riksdagen ska ta upp till behandling, motiveras bland annat med att människor som är döda bör ha rätten att välja hur deras egendom fördelas. Men vilka rättigheter har vi levande – varför förtjänar jag en egendom som inte är min?

När det gäller sommarstugor, hem eller varför inte familjeföretag har arvsskatten definitivt sina avigsidor. För de flesta människor handlar arv inte om aktieportföljer eller investeringslägenheter, utan om kära platser fyllda av minnen som staten i samband med en familjemedlems död vill beskatta. Men barnet bör inte kastas ut med badvattnet, för de rikas intressen går sällan hand i hand med de fattigas. Ett system som inbringar staten över en halv miljard euro om året bör inte slopas bara för att det inte är fulländat, utan förbättras och kompletteras. Beskattningen skulle exempelvis kunna förverkligas först om den ärvda egendomen säljs, medan gränserna eller skatteprocenterna kunde justeras för att underlätta de mindre bemedlades börda.

I viss mån kommer samhället alltid att vara orättvist. Med eller utan arvsskatt kommer det alltid att finnas människor som påbörjar sina liv med ett försprång. Skatten har ändå en viktig roll i att se till att parasiter som jag åtminstone blir vingklippta. Myten om att du blir rik genom hårt arbete och ihärdighet är något de rika gärna uppmuntrar, men sanningen ser annorlunda ut. I dagens kapitalintensiva samhälle är arvet det säkraste och vanligaste sättet att bli rik. Jag är inte den enda och om arvsskatten försvinner kommer utvecklingen bara att förvärras. Då måste de som hade oturen att födas i fel familj hoppas på att slumpen låter någon slant rulla deras väg, medan idioter som jag får leva loppan på andra människors slit och svett.