Är det modigt att vara feg?

En gammal vän till mig berättade om sin brorson som inte bjöd sin mammas nye man till sitt bröllop. Anledningen var att brorsonen, vi kan kalla honom Johan, aldrig lyckats komma överens med den nye gubben.

Det hade förstås utbrutit en massa diskussioner i släkten, den ena efter den andra hade blandat sig i och haft åsikter. Det är en intressant frågeställning: är det bättre att vara rak och ärlig eller bör man (i det här fallet Johan) ta ansvar för konsekvenserna av att vara rak?

De som stöttade Johan tyckte att det var otroligt skönt att en så ung man ändå vågade stå för sin åsikt och också klart deklarera den – helt utan krusiduller. ”I vår släkt är vi inte helt vana vid att vara så franka i vår framtoning”, sade min gamla vän.

Men han hade inte valt sida, eller hade han kanske det ändå?

❞ Varför måste vi utomstående ha så mycket åsikter om vad andra gör? Eller är det bara ren feghet som gör att jag ställer mig den frågan – borde jag våga tycka till och ta ställning?

– Det spelar liksom ingen roll att Johan hävdar att han aldrig gillat mammans nye man. Han säger att han i alla år känt att de inte spelar på samma planhalva, men jag tycker inte att det håller som argument, sade min vän och tittade mig djupt i ögonen, som för att få en skymt där av vad jag tyckte. Men jag väntade bara spänt på fortsättningen.

– Nej, det viktiga här är väl att Johan inte tar konsekvenserna av sitt agerande. Han verkar inte förstå hur ledsen han gör sin mamma, som ställt upp i vått och torrt för Johan i alla år, genom att säga nej till hennes nye man.

Jag funderar fortfarande på om det var modigt av Johan att säga ifrån eller om det var omoget att inte se konsekvenserna av sitt beslut.

Min vän väljer ändå sida till sist: – Det Johan gör är att underkänna mammans val av partner. Sanningen att säga: han behöver väl inte umgås med just honom på bröllopet, det finns säkert andra trevliga människor där!

En ny frågeställning dyker upp hos mig: Varför måste vi utomstående ha så mycket åsikter om vad andra gör? Eller är det bara ren feghet som gör att jag ställer mig den frågan – borde jag våga tycka till och ta ställning? Är det fegt att inte lägga sig i? Är det modigt att inte våga ta ställning?

Jag hinner inte svara på de frågorna för här tog plötsligt utrymmet för vad jag kan skriva slut. Räddad av gonggongen!

Hur hade du svarat?