Lehtola gör festlig tolkning av Dupré
Den franska orgelstilen kulminerade med Marcel Dupré, vars andra symfoni tolkas virtuost av Jan Lehtola.
ORGELMUSIK
Jan Lehtola
Orgelverk av Marcel Dupré spelade på orgeln i S:t Martinskyrkan, Dudelange, Luxemburg. (Pilfink)
Förutom att orgeln är det största musikinstrument som kan spelas av en enda musiker, är orgeln oerhört mångsidig: Det finns inte två likadana orglar. Man kan inte spela tysk barockmusik på en italiensk renässansorgel, inte fransk 1800talsmusik på en tysk barockorgel. Marcel Dupré (1886–1971) utgör den franska orgelstilens kulmen, den som startade med César Franck.
Fransmännens orgeltyp var den som utvecklades och byggdes av Aristide Cavaillé-Coll, en typ som fortfarande kopieras (läktarorgeln i Berghälls kyrka!). Jan Lehtola har dock för sin Dupréskiva valt ett instrument som är något av en blandning av fransk och tysk orgelkultur med en liten brittisk krydda. Orgeln i S:t Martinskyrkan i Dudelange är byggd 1912 i tysk romantisk anda, ombyggd flera gånger och ambitiöst rekonstruerad 2001–2002. Med sina 75 stämmor och fyra manualer är orgeln framför allt stor och särskilt lämpad för både tysk och fransk symfonisk orgelrepertoar, alltså en idealisk Dupréorgel.
CD:ns tyngdpunkt är de första spåren, den tresatsiga andra symfonin som innehåller symfoniskt bygge effektivt blandat med virtuost orgelspel och häftiga staccaton. Orgelns mångfärgade flöjtstämmor utnyttjas idiomatiskt i de korta avsnitten i Variation sur un Noël medan den empatiska och koralartade stämningen i tre satser ur sviten Le Chemin de la Croix inbjuder till andakt.
Den sista satsen i den tresatsiga sviten Evocation blir skivans apoteos där Lehtolas virtuositet och den stora orgelns forteklang utgör en final i festliga treklanger.
Inspelningen är signerad Mika Koivusalo och skivhäftets text på engelska och finska bjuder på intressant läsning för både fackmannen och amatören.