Liv i skuggan av döden
■ Elin Grönblom, regissören och manusförfattaren, känner vi igen från tv-serien Sommarkollo, en förtjusande liten sak där Arcadaoch The New York Film Academyadepten Grönblom minsann visade framtassarna.
I Steffi, även det en tiodelad tvserie (med Youtube- och Instagram -avtryck) skruvar Grönblom upp volymen – dramatiskt sett. För trots att det drar ihop sig till sommarlov och teaterläger är inramningen i sorgligare laget.
Det vill sig inte bättre än att Stefanies (Enja Vilhunen) bästis Julia avlidit knall och fall, till följd av en hjärnblödning. Så går handlingen i sorgearbetets tecken. Eller som Steffi själv säger: ”Jag vill bara vara glad igen”.
Med det nu inte sagt att Elin Grönblom och det unga skådespelargardet skulle klä sig i svart. Pockar på uppmärksamhet gör även de mera vardagliga tingen. Plus att man i de frekventa tillbakablickarna – tekniskt sett är det fråga om Youtubeklipp – lyfter fram Steffis och Julias (Tyra Wingren) relation, en föredömligt hispig och fnittrig affär.
En ytterligare inblick erbjuder Julias dagbok som flickebarnets mamma (Emma Klingenberg) vill att ska gå till bästisen. Nåväl, trots att Steffis föräldrar (Cécile Orblin och Niklas Grundström) är allt annat än förtjusta i idén sätter Steffi kurs på ett teaterläger. Det gäller att – under ledning av Tuuli Hei- nonens eldsjäl – iscensätta Romeo och Julia.
På förekommen anledning torde Steffi vara bäst lämpad för den kvinnliga huvudrollen men det hindrar inte Matilda ”Isabelle” Guseff från att med vassa armbågar försöka spela ut henne. I korselden hamnar givetvis också Romeo, gestaltad av Axel Kantanen.
Bäst är Steffi – med underrubriken ”Vänner in i döden” – när den släpper lös Tyra Wingrens Julia och hennes bästis, som på sin Youtubekanal snackar såväl ung kärlek som just Romeo och Julia (”skriven av en gubbe på 1500-talet”).
Fint fångade är också spänningarna mellan Steffi (en klädsamt sorgmodig och inåtvänd Enja Vilhunen) och hennes föräldrar som vill bara väl och därför gör det mesta fel (sett ur den yngre generationens synvinkel).
Däremot är undertecknad inte så himla begeistrad över turerna i teaterkulisserna, med ett rävspel som snart övergår i regelrätt mobbning. Mycket av det här smakar stapelvara, i synnerhet som den dramatiska islossningen låter vänta på sig.
Kanske hade man också kunnat göra mera av flirten med fantasy (syftar på de gåtfulla telefonsamtalen på vindsvåningen), vem vet.
Lika avväpnande som Sommarkollo är detta inte, nej, men man gläder sig åt det fina fotot (signerat Marika Hill) och den tematiska djärvheten. För produktionen står Five Corners Productions och den tilltänkta målgruppen är tiotill tolvåringar. Yle Arenan (i Yle Fem från och med 21.6)