Jättebråk om Kårkulla
Finlandssvenska branschorganisationer känner sig lurade av Kårkullas planer
Samkommunen Kårkulla som har hand om personer med intellektuell funktionsnedsättning har retat gallfeber på åtskilliga finlandssvenska handikapp- och branschorganisationer.
Orsaken är Kårkullas förslag som skulle samla alla svenskspråkiga med olika typer av funktionsnedsättning under samma tak ge- nom att ett landskap efter vårdreformen skulle ansvara för den svenska servicen. Användarbasen skulle utökas från dagens 1 400 personer med intellektuella funktionsnedsättningar till hela 45 000 svenskspråkiga med fysiska, psykiska, intellektuella och neuropsykiatriska funktionshinder.
– En särlösning för svenskspråkiga med funktionsnedsättning begränsar deras valfrihet och strider mot människorättsprincipen och hela den västerländska handikappolitiken, protesterar Folkhälsan i sitt färska utlåtande till riksdagens social- och hälsovårdsutskott.
Folkhälsan är inte ensam i sin vrede mot Kårkulla.
Åtminstone Barnavårdsföreningen, FDUV, Finlands svenska handikappförbund och Förbundet för Finlands svenska synskadade känner sig förda bakom ljuset och anklagar Kårkulla för att skapa ett monopol för funktionshinderservicen på svenska.
Det stormar kring Kårkulla samkommun som sedan mitten av 1950-talet har haft hand om svenskspråkiga med intellektuell funktionsnedsättning. Om och när regeringens vårdreform blir av försöker Kårkulla samla alla svenskspråkiga med funktionshinder under samma tak medan andra finlandssvenska organisationer är starkt kritiska och säger att Kårkullas planer hindrar valfriheten och strider mot människorättsprincipen.
Efter vårdreformen vill Kårkulla att ett landskap ansvarar för alla svenskspråkiga med olika slags funktionsnedsättningar. I dag har Kårkulla 1 400 klienter med intellektuella funktionshinder. Men nu vill man utöka användarbasen till alla 45 000 svenskspråkiga med fysiska, psykiska, intellektuella och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket har lett till ett ramaskri bland andra organisationer i branschen.
Det är ord och inga visor i Folkhälsans utlåtande om vårdreformen och Kårkullas framtid till riksdagens social- och hälsovårdsutskott: Vi motsätter oss kraftigt en modell där man skapar en särlösning i ett visst landskap för svenskspråkiga med funktionsnedsättning. En sådan modell är diskriminerande och ger inte samma möjligheter att utveckla den svenskspråkiga servicen som den finskspråkiga. En särlösning för svenskspråkiga med funktionsnedsättning begränsar deras valfrihet och strider mot människorättsprincipen och hela den västerländska handikappolitiken.
Folkhälsan skriver att det tidigare upprätthölls särskilda strukturer som skilde personer med intellektuell funktionsnedsättning från deras egna familjer och resten av samhället och protesterar mot en svenskspråkig särlösning för personer med funktionshinder och för andra specialgrupper. Precis som regeringen har planerat, förordar Folkhälsan en avveckling av de nuvarande specialomsorgsdistrikten (Kårkulla är ett av dem) och säger att personer med funktionsnedsättning måste få samma möjligheter och rätt till valfrihet som andra specialgrupper.
Folkhälsan är inte ensam i sin svidande kritik mot Kårkulla: Åtminstone den riksomfattande social- och hälsovårdsorganisationen Soste, Barnavårdsföreningen, FDUV, Handikappförbundet och Förbundet Finlands svenska synskadade, protesterar högljutt mot Kårkullas planer att samla alla svenskspråkiga personer med funktionshinder under samma tak genom att låta ett landskap organisera tjänster för alla svenskspråkiga.
I och med vårdreformen upphör Kårkulla samkommun som i dag har omkring 1 000 anställda och som har en budget på 60 miljoner euro. I stället är det meningen att landskapen ska ansvara för servicen. Regeringens tanke har varit att Kårkullas verksamhet spjälkas upp på de tvåspråkiga landskapen, men Kårkulla lobbar för en modell där ett landskap, sannolikt Egentliga Finland där Kårkullas huvudsäte i Pargas finns, skulle organisera tjänsterna för alla svenskspråkiga med funktionsnedsättning. Kårkullas förslag har utarbetats av konsulten och juristen Marcus Henricson.
– När man läser Kårkullas utlåtande ser man att det är skrivet av en jurist som inte är insatt i modern funktionshinderpolitik, vilket har gjort att de har lagt fram en modell som kraftigt krockar med europeiska och nationella målsättningar på området, säger Gun Eklund, vd för Folkhälsan välfärd.
I stället för en specialkonstruktion à la Kårkulla vill Folkhälsan att de olika landskapen i framtiden tvingas se till att det finns tillräckligt många svenskspråkiga serviceproducenter så att också specialgrupper får möjlighet att välja.
– Jag tycker att Kårkulla erbjuder bra service. Går vi in för valfrihet skulle de som är nöjda med Kårkullas verksamhet garanterat bo kvar på deras boenden. Men vi vill att folk också ska kunna välja bland andra alternativ. Kårkulla borde inte vara rädd att förlora sina klienter och därför skapa en modell där man tvingas välja dem, säger Eklund. Har Folkhälsan planer på att börja konkurrera om Kårkullas klienter? – Vår kritiska hållning beror inte på att vi skulle vara ute efter deras marknadsandelar. Men vi motsätter oss att Kårkulla får ett monopol. Vi har ingen ambition att ta över låt säga hela den svenska servicen till personer med minnessjukdom eller andra funktionshinder. Men vi vill att människor ska ha en möjlighet att välja Folkhälsan om de så önskar.
Missnöje i bakgrunden
Kårkulla verkar ha fått så gott som alla finlandssvenska organisationer i branschen emot sig. Samtidigt finns det många oroliga anhöriga som hoppas på status quo och som är rädda för att folk ska lämnas vind för våg om och när vårdreformen blir av.
I bakgrunden finns också ett segslitet missnöje kring Kårkulla. Kritikerna anser att Kårkulla länge var en föregångare i funktionshinderpolitiken och tog modell från Norge och Sverige men tycker att organisationen de senaste decennierna har stagnerat medan den finska sidan har gått förbi i utvecklingen.
– Kårkulla talade tidigt om integrering, normalisering och ett självständigt liv, men när det väl skulle förverkligas i praktiken slog organisationen på bromsarna och började isolera sig, lyder en kommentar av en person som är väl
förtrogen med Kårkullas verksamhet och som hör till kritikerna av Kårkullamodellen.
”Utesluter valfrihet”
Vårdorganisationernas förening Soste är starkt kritisk till att ett landskap framöver skulle ansvara för den svenska funktionshinderservicen.
– Kårkulla må hävda annat men faktum är att den modell Kårkulla föreslår utesluter valfrihet, personlig budget, kundsedlar och i mycket stor utsträckning all upphandlig. I princip skulle Kårkulla till stora delar få fortsätta som förut men i betydligt större omfattning om de lyckas driva igenom sitt förslag, säger Ulrika Krook, specialsakkunnig och jurist vid Soste.
Soste anser att en centralisering av svenskspråkig funktionshinderservice till ett landskap strider mot grundlagen och FN:s funktionshinderkonvention och föreslår att Kårkullas expert- och utvecklingscenter blir en del av ett bolag för högspecialiserad service medan till exempel boendena och dagverksamheten antingen bolagiseras eller uppgår i de kommande landskapen.
Barnavårdsföreningens verksamhetsledare Pia Sundell är också kritisk till Kårkullas planer.
– Jag har jättesvårt att förstå hur Kårkulla tänker. Vi svenskspråkiga aktörer har inte råd att sätta käppar i hjulen för varandra, säger Sundell som ogillar tanken att koncentrera alla svenskspråkiga med funktionsnedsättning till ett landskap.
Handikappförbundet skräckslaget
Även Ulf Gustafsson, verksamhetsledare för Finlands svenska handikappförbund protesterar.
– Vi är skräckslagna. Kårkulla talar om organisationsansvar, men modellen skulle betyda att de både skulle ha kontroll över vem som beviljar service och vem som producerar tjänsterna. Vi vill ha en fungerande marknad där människor kan välja själva, säger Gustafsson.
Också Matthias Jakobsson, verksamhetsledare vid Förbundet Finlands svenska synskadade är kritisk:
– Kårkulla försöker ta en större del av kakan än vad de har erfarenhet av. De vill ha koordineringsansvar för tiotusentals personer utan att ha den sakkunskap som behövs. I praktiken skulle det leda till att all planering om stöd och service till synskadade skulle göras av Kårkulla och vi skulle få en monopolsituation som krossar valfriheten. De har inte tänkt på helheten utan vill bevara Kårkulla till vilket pris som helst, säger Jakobsson.
Vår kritiska hållning beror inte på att vi skulle vara ute efter deras marknadsandelar. Men vi motsätter oss att Kårkulla får ett monopol. Gun Eklund vd för Folkhälsan välfärd
Kårkulla må hävda annat men faktum är att den modell Kårkulla föreslår utesluter valfrihet, personlig budget, kundsedlar och i mycket stor utsträckning all upphandlig. Ulrika Krook specialsakkunnig, Soste
Jag har jättesvårt att förstå hur Kårkulla tänker. Vi svenskspråkiga aktörer har inte råd att sätta käppar i hjulen för varandra. Pia Sundell verksamhetsledare Barnavårdsföreningen