Susanna Ginman med anledning av rättegången mot MV-lehti i ledaren

Rättegången mot nätpublikationen MV-lehti och personerna som har ansvarat för och medverkat i den är viktig för att skapa förståelse för vad yttrandefrihet betyder. I dess namn får man varken ljuga, stjäla eller förfölja.

Yttrandefriheten är en grundläggande frihet som det finns all anledning att värna om, men den innebär inte att medier eller enskilda personer får säga precis vad som helst om vem som helst utan att stå till svars.

Rättegången inleddes i går och ska enligt planerna avslutas efter midsommar. Den har många olika dimensioner och är dessutom uppdelad. Totalt har det gjorts ungefär 90 polisanmälningar mot MV-lehti. Nu har ungefär 30 anmälningar gått till åtalsprövning men polisen utreder ännu en del. Vissa brott har också föråldrats. I den här första rättegången behandlas de fall som har den största samhälleliga betydelsen.

De åtalade är Ilja Janitskin, som grundade MV-lehti 2014, och som anses ha styrt publikationen också efter att han flyttade från Finland. Janitskin åtalas för grov ärekränkning, hets mot folkgrupp, olaga hot och penninginsamlingsbrott. Åklagaren yrkar på ett fängelsestraff på ett år och åtta månader. Janitskin säger sig vara oskyldig och bestrider att han skulle ha ansvarat för innehållet i MV-lehti. Också en annan person som anses ha agerat för Janitskins räkning i förhållande till MV-lehti åtalas men bestrider åtalet.

Det är första gången en sådan här publikation och dess utgivare åtalas. Typiskt för MV-lehti, som i dag kallar sig MV-media, och liknande sajter är att de inte bedriver traditionell journalistisk verksamhet, inte följer journalistreglerna och inte hör till Opinionsnämnden för massmedier, som är ett självreglerande organ inom mediebranschen.

Publikationer av det här slaget kallas ibland alternativa medier, vilket är missvisande. De är inget alternativ eftersom de inte ens strävar efter att ge en korrekt bild av händelser, processer eller enskilda personer. Däremot underminerar de det öppna och demokratiska samhället. De kopierar artiklar av seriösa medier och förvränger dem helt eller delvis. En del av åtalen gäller det här. MV-lehti har innehållit kränkande material och felaktiga uppgifter om invandrare, flyktingar, personer som inte har vit hudfärg, judar och muslimer, och enskilda personer.

Under rättegångens första dag behandlades åtal om ärekränkning och förföljelse av en enskild journalist vid Yle. Förutom Janitskin åtalas också Johan Bäckman, som i ryska medier ofta uppträder som expert och företrädare för Finland, för olaga förföljelse och ärekränkning. Bäckman förnekar sin skuld.

Yle-journalisten Jessikka Aro har under en lång tid, flera år, förföljts, hotats och utsatts för ärekränkning. Enligt åklagaren är fallet unikt och förföljelsen har lett till att journalistens liv i praktiken har förstörts. Aro har utsatts för att hon har granskat ryska nättroll. Syftet har uppenbarligen varit att skrämma Aro och andra journalister till tystnad.

Det är bakvänt att nätpublikationer som MV-lehti och personer som har en liknande agenda hänvisar till yttrandefriheten när de kritiseras eller ställs till svars. Yttrandefriheten är en grundläggande frihet som det finns all anledning att värna om, men den innebär inte att medier eller enskilda personer får säga precis vad som helst om vem som helst utan att stå till svars.

Ingen går heller fri från kritik, men det är fullt möjligt att vara kritisk utan att vara hatisk, utan att ljuga och utan att hota.

Förhoppningsvis kan rättegången mot MV-lehti klargöra skillnaden mellan kritik och hatretorik. Det är bra att yttrandefriheten nu vägs mot andra friheter och rättigheter.

Personer och institutioner med friheter och rättigheter har alltid också ett ansvar. Det är särskilt stort för dem som av olika anledningar fungerar som föredömen för andra. Medier, politiker och andra offentliga personer har ett särskilt ansvar för att sätta en gräns för hatretoriken. Det är viktigt att göra eftersom den viktiga yttrandefriheten annars riskerar att bli urgröpt.