Björneborgarnas natt

Vid Pori Jazz möts människor i sommarnatten, alla med sin riktning och sina mål.

I 33 år har jag kunnat besöka Pori Jazz oftare än jag egentligen har haft råd med, för att jag har kunnat bo hos mina svärföräldrar i Björneborg. Jag har kunnat sitta sommarnätter på svärmors gavelbalkong högt över Otavankatu och höra andra festivalbesökare dra sina kappsäckar över trottoarfogarna därnere och åka skyttelbuss till campingen.

Tack vare svärmor har jag också kunnat besöka Finlandsarenan oftare. Den kom till när Pori Jazz hade blivit en samlingsplats också för landets vackra och inflytelserika, kändisarna med sina pastelliga julinattsjumprar över axlarna.

Före det hade de toppdyra vip-konserterna blivit flera. Vid en jazzmiddag såg jag en gång från ståplats Pekka Vennamo under telebranschens glada 90-tal gå mitt för scenen under en konsert och tala i en dåtida mobiltelefon, stor som diametern på hans huvud.

En gång gick en jazzgitarrist fram till scenkanten och sa till ett stökigt finländskt bordssällskap: ”Kan ni please vara lite tystare? Jag heter John Abercrombie och är en av de bästa jazzmusikerna i världen.”

Ett tredje parallellevenemang i Björneborg var Jesusfestivalen. Den arrangerades i många år av den lokala pingstkyrkan och var i de troendes interna story den tid då man genom en ”aktion” skulle ”nå människor”.

Eftersom särskilt min svärfar stod arrangörerna nära brukade vi när han ännu levde ibland artigt gå en stund till det gulnade mötestältet. Ibland fick man höra någonting klokt sägas, ibland höra ett lovande gospelrockband med lokala amatörer spela. Fast oftast hastade vi sedan till jazzarenan. Gitarrgospel och tältmöten haven I alltid ibland eder, men tajtare är det att en gång i sitt liv få höra Miles Davis, James Brown, Sarah Vaughan eller Paul Simon live.

Årets Pori Jazz färgades av att dess blivande vd Aki Ruotsala fick sparken. Han hade offentligt berättat om sin idé om att homosexualitet är ett kollektivt fenomen som man kan bli individuellt botad ifrån. Det låter lite motsägelsefullt i sig och har inte så mycket att göra med hur man arrangerar en jazzfestival. Men han tyckte att han behövde säga det i alla fall.

Det väckte ju strax frågan om Pori Jazz hade kallat rätt proffs till jobbet – förbi nio andra som hade sökt det. En vd bör förstå att han som anställd står för arbetsgivarens värderingar och inte sina egna.

Å andra sidan hade spelet öppnats av en illvillig kolumn i ortstidningen av en lokal reklam- och musikföretagare som hade undrat om Ruotsala som aktiv kristen faktiskt kan sköta en jazzfestival, och ”kolla förresten hans homoideologi”. Så vad skulle Ruotsala göra?

Han gjorde som man gör i hans Vapaakirkko och i Jesustälten på orten. Han stod upp och berättade vad han tror på, öppet, ärligt, aningslöst, medieschabbligt, dumt – välj själv. Slutresultatet finns hursomhelst redan på Wikipedia.

Jag minns den ”Anni”-kampanj 2011 som Ruotsala nu kopplas till, rösten av en anonym flicka som i ett webbklipp berättar hur hon har blivit fri sin sexuella läggning.

Jag kan frälsningsmiljöerna ganska väl och hennes vittnesmål om liv, gud och persona gör mig fortfarande illa berörd. En röst som osäkert snurrar ord framme i munnen, ord hon varken har omfattat eller förstått, ord som inte har nått strupen för att få stadga, eller hjärtat för att få substans. En ung själ som någon har ställt på ett träpodium under glödlampan, som i Jesustältet.

Men jag kan också undra vad som händer den 33-årige sparkade Aki Ruotsala härnäst, i ett samhälle som inte längre låter någon ha sina udda åsikter så länge man i övrigt sköter sitt jobb. Hur brett är hans yrkesförbud tills han slutligen ger sig och ändrar åsikt?

Under balkongen över lindarna kring Liisantori har människorna gått i det platinablå julinattsljuset därnere i många somrar, var och en på väg mot sina mål, var och en till sitt. Jag har ibland haft lust att ropa någonting till dem från mitt höga räcke. Men varför skulle jag?

”Han stod upp och berättade vad han tror på, öppet, ärligt, aningslöst, medieschabbligt, dumt – välj själv. Slutresultatet finns hursomhelst redan på Wikipedia.”

JAN-ERIK ANDELIN

Nordenkorrespondent