Henriksson vill få stopp på vårdgräl
”Finlandssvenskarna borde dra åt samma håll i vårdreformen”
SFP-ordföranden Anna-Maja Henriksson uppmanar de trätande parterna att lägga ner stridsyxan i bataljen mellan Kårkulla på ena sidan och Folkhälsan och resten av de finlandssvenska handikapporganisationerna på den andra sidan.
– Jag tycker att det är jättetrist att de grälar. Vill man att finlandssvenskarna får en god service borde vi dra åt samma håll och undvika onödiga konflikter, säger Anna-Maja Henriksson om tvisten.
Även familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C) har ägnat sig åt vårdreformens inverkan på den svenska funktionshinderservicen. Oroliga riksdagsledamöter bad henne på torsdagen ta fram alternativ för att garantera den svenskspråkiga servicen för specialgrupper.
Minister Annika Saarikko (C) lovar fortsätta fundera på hur den svenska servicen ska ordnas efter vårdreformen. Det beskedet gav hon då hon träffade riksdagsledamöter som oroat sig för vad som händer då reformen slår sönder de nuvarande strukturerna.
Det häftiga grälet mellan Kårkulla och de andra finlandssvenska vård- och handikapporganisationerna om hur de svenska tjänsterna ska ordnas efter vårdreformen kastade inledningsvis en skugga över det möte som riksdagens nätverk av svensk- och tvåspråkiga ledamöter hade bokat in hos familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C).
Men efter mötet var stämningen god:
– Det var en konstruktiv och bra diskussion där man över partigränserna oroade sig över hur vi ska garantera servicen för dem som behöver särskilda tjänster. Vi diskuterade också vilka som ska definieras höra till de här specialgrupperna samtidigt som vi beaktar att lagen om handikapptjänster ändras så att det inte längre är diagnosen utan behovet som avgör servicen, säger Saarikko till HBL efter gårdagens möte.
Träffen i riksdagen samman-
❞ Jag tycker att det är jättetrist att de grälar. Jag upplever att de talar förbi varandra och jag önskar att de skulle hitta en samsyn. Vill man att finlandssvenskarna får en god service borde vi dra åt samma håll och undvika onödiga konflikter.
Anna-Maja Henriksson
SFP:s ordförande
föll med uppståndelsen kring Kårkulla samkommun som av andra finlandssvenska organisationer i branschen anklagas för att försöka skapa ett monopol som skulle begränsa valfriheten för svenskspråkiga med funktionsnedsättning. Kårkulla har dementerat att man är ute efter ett monopol.
– Vi diskuterade inte direkt någon av de nuvarande serviceproducenterna, utan hur landskapen ska ta sitt ansvar för grupper som utgör en minoritet i minoriteten. Man önskade att jag ännu särskilt ska se över den här saken, säger Saarikko.
Hon uppger att riksdagsledamöterna bad henne ta fram olika alternativ för att garantera den svenskspråkiga servicen, och att det nu är hennes avsikt.
Kårkulla har lobbat för att ett landskap i framtiden skulle ansvara för att organisera de svenska tjänsterna, medan andra organisationer, bland dem Folkhälsan, har varnat för att samla alla svenskspråkiga under ett och samma landskap.
– Frågan togs upp under mötet och jag lovar att fundera på saken. Det här är komplicerade saker. Alla som deltog såg ett värde i att det finns många olika serviceproducenter framöver, säger Saarikko.
Henriksson: Låt reformen falla
SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson verkar nöjd efter audiensen hos minister Saarikko.
– Det var ett bra möte. Vi har en minister som är lyhörd för de här frågorna och jag tror att vi ännu kan få se en förbättring till det lagförslag som finns i dag, även om min primära målsättning är att vi ska fälla hela vårdreformen.
Henriksson säger att hon är övertygad om att det i lagen måste finnas inskrivet en garanti om servicen på svenska för olika specialgrupper.
Talar förbi varandra
Samtidigt gör den inflammerade tvisten mellan Kårkulla och de andra finlandssvenska handikapporganisationerna inte saken lättare.
– Jag tycker att det är jättetrist att de grälar. Jag upplever att de talar förbi varandra och jag önskar att de skulle hitta en samsyn. Vill man att finlandssvenskarna får en god service borde vi dra åt samma håll och undvika onödiga konflikter.
Henriksson säger att hon inte har någon patentlösning men vill att det byggs upp vad hon kallar ”en bärande konstruktion” för att garantera den svenska servicen.
– Det övergripande ansvaret kan inte spjälkas upp på de olika landskapen eftersom vi i så fall skulle få så små enheter att de inte skulle fungera. Vi behöver någon form av paraplyorganisation med huvudansvar. SFP har inte låst sig vid någon modell och jag har aldrig sagt att det är Kårkulla som ska ha det här ansvaret. Men vi måste hitta en särlösning för att trygga den offentliga strukturen på svenska.
Åboland eller Nyland
Hur regeringens reviderade lagförslag kommer att se ut är det i det här skedet svårt att sia om.
– När det gäller personer med handikapp och äldre är det extra viktigt att fundera på den språkliga servicen. Men de svenskspråkiga organisationerna som vi har talat med kommer med väldigt olika besked. Landskapen kan sinsemellan komma överens om samarbete för mindre specialgrupper, säger regeringsrådet Pekka Järvinen vid Social- och hälsovårdsministeriet.
Järvinen hör till dem som har hållit i pennan då lagförslaget skrevs. Enligt honom ser det inte i det här skedet ut som om ansvaret för den svenska servicen skulle koncentreras till ett landskap.
Veronica Rehn-Kivi är SFP:s representant i riksdagens social- och hälsovårdsutskott som för stunden har händerna fulla av vårdreformen. Hon förespråkar en modell där ett landskap får anordningsansvar för den svenska servicen, men säger att det ska finnas flera som producerar tjänsterna. Borde det landskapet vara Egentliga Finland eftersom Kårkullas huvudsäte med fastigheter finns där? – För egen del tycker jag att det borde vara Nyland eftersom här finns flest klienter, säger Rehn-Kivi.