Ungdomarna betalar för att spela i landslaget
Det är inte bara brist på motivation och engagemang som fått spelare att hoppa av juniorlandslagsverksamheten. Också en saftig prislapp kan spela in då ungdomar väljer bort att delta i landslagsverksamheten.
Landslaget för 1998 och senare födda pojkar har sitt första läger bakom sig efter det oväntade tränarbytet i början av månaden. Toni Kallio tog över efter att Teddy Nordling lämnat laget inför sommarens B-EM-turnering i Montenegro då han ansåg att spelarnas motivation och inställning inte var den rätta och att spelartruppen därför var för smal.
– Jag känner själv att jag inte kan verka i en miljö där laget är andra alternativet då det borde vara det första alternativet för att vi ska kunna uträtta något bra, skrev Nordling i ett brev till förbundet, spelarna och spelarnas föräldrar då han lämnade sin post.
Nordling var missnöjd med att spelare prioriterade annat än landslaget och efterlyste större engagemang.
Men det är inte bara motivationen eller bristen på motivation som kan få spelare i ungdomslandslagen att överväga att prioritera annorlunda.
Att representera sitt land i handboll är ingen billig affär. Det är spelarna själva och deras föräldrar som till stor del står för kostnaderna då landslagen åker på läger och resor.
Då P98-landslaget spelar B-EM i Makedonien i slutet av juli är det den tredje samlingen för laget under sommaren och den sammanlagda notan går på drygt 1 100 euro per spelare.
Under en landslagssäsong kan kostnaderna stiga till cirka 1 500 euro per spelare.
Landslagsavgifterna har väckt en del förundran och missnöje och alla föräldrar i P98-laget är inte helt nöjda med de ekonomiska arrangemangen där de i sista hand står för kostnaderna och mycket av bakgrundsarbetet då barnen representerar Finland och Handbollförbundet.
På förbundet säger man att det inte finns pengar för att ha landslag som är gratis för spelarna
– Förbundet har inte råd med att alla kunde spela gratis. Sådana pengar finns inte, säger förbun-
dets verksamhetsledare Päivi Mitrunen.
– Om det var gratis att delta i landslagsverksamheten kunde vi bara ha ett juniorlandslag i taget.
En annan sak som upprör föräldrarna är att sponsorinsamlingen för juniorlandslagen faller på deras axlar då förbundet valt att koncentrera sig på enbart dam- och herrlandslaget.
– Det är inte lätt att få sponsorer till seniorlandslagen och det är ännu svårare för juniorlagen. Det är många företag som bara vill stödja herrlandslaget, det är mycket svårt att hitta sponsorer också för damerna, säger Mitrunen.
– Jag vet att det är en tuff situation för juniorlandslagens bakgrundsgrupper (läs: föräldrarna) men de har också kontakter de kan utnyttja.
Det är lätt att förstå att den ekonomiska bördan kan bli tung då spelarna och deras föräldrar betalar – förutom spelarlicenser, försäkringar och klubbavgifter – för att spela i landslaget då förbundet inte har de ekonomiska resurserna.
Mitrunen säger ändå att en spelares medverkan i landslaget inte får vara beroende av ekonomiska orsaker. De bästa spelarna ska kunna representera Finland oberoende av familjens ekonomiska situation.
– Vi har ett par fonder varifrån vi delar ut stöd åt spelare som behöver det för att kunna delta i landslagsverksamheten. Handbollen ska vara en sport där man kan delta också om man inte har en tjock plånbok, säger hon.
På förbundet är man medvetna om att tröskeln för att ansöka om ekonomiskt stöd kan vara hög men Mitrunen hoppas att ingen spelare ska tacka nej till landslagsspel på grund av kostnaderna.