Den ryska charmoffensiven träffar mitt i prick – VM-turisterna har det oförtjänt bra

Har din bild av Ryssland förbättrats under din VM-resa?

Den frågan fick jag ta ställning till efter att jag i ett svagt ögonblick ställt upp på en gallup inne på nybyggda S:t Petersburg-stadion. Omkring mig kryllade det av grönklädda och förfriskade människor som väntade på att Iran skulle ta sig an Marocko.

Jag är övertygad om att svaret var självklart för de flesta som ställde upp i gallupen: da.

Det mäktiga ryska maskineriet rullade på för full effekt utan ett enda bekymmer under min första dag i öst. Det var bara att luta sig bakåt och låta sig svepas med av VM-yran då Ryssland visade sig från sin bästa sida. Att världsevenemanget kommer att bli en stor rysk pr-seger är mer eller mindre hugget i sten redan nu.

Det går absolut ingen nöd på VM-resenärerna, som går in gratis i metron och rör sig fritt in och ut ur landet med ett så kallat fan-id. Inget visum behövs. Allt fotbollsrelevant är skyltat på engelska och om någon mot förmodan tappat bort sig finns det blåklädda personer med tröjtrycket ”host city volunteer” stationerade ungefär var femte meter. Alla rustade med ett leende på läpparna och med svar på alla tänkbara frågor.

Efter att det iranska euforiruset över 1–0-segern börjat lägga sig bevittnade jag ett trolleritrick av högsta kaliber: 65 000 människor försvann ner i tunnelbanan utan något som påminde om stillastående köer. Jag gick hela vägen fram till metrodörren utan att stanna en enda gång. Smidigare än den tyska effektiviteten efter Bundesligamatchen jag såg i München för några år sedan.

Säkerhetsläget? Svårt att svara på, men det känns betryggande att en halv armé kamouflageklädda killar står och bevakar en på väg till stadion. Passiva och osynliga, men ständigt närvarande och redo att ingripa vid trubbel. Ger i varje fall ett sken av trygghet.

Förutom en lite purken gränsvakt på Allegrotåget fanns det faktiskt ingenting att klaga på. De ryska arrangemangen överträffade alla förväntningar.

Den här texten skriver jag förresten på nattåget till Moskva. En resa som de ryska arrangörerna bjuder på eftersom jag har matchbiljetter på olika orter.

Varför skulle den gemene supportern bry sig om förtryckta minoriteter, nedskjutna passagerarplan eller annekterade halvöar när ölen är kall, kollektivtrafiken gratis och VM-stämningen på topp?

Det är alltid lättare att le än när man själv har det bra.

”Fotbollsturisterna i S:t Petersburg skäms bort med snabb och gratis service. Då Ryssland visar upp ett välkomnande storleende är det lätt att glömma bort landets problematiska aspekter.”