Tacka vet jag Commodore 64
■ I helvetet finns en speciell plats för (taskiga) tv-filmer om nu levande och nyss bortgångna personer, det vill säga filmer som inte är producerade av HBO eller dess likar.
Men när den australiensiska regissören Robert Connolly (The Bank, Balibo) tar itu med landsmannen och Wikileaks-grundaren Julian Assange, är resultatet inte fy skam. Kanske för att vi här möter den unge, idealistiske Assange, omgiven av en personhistoria som i det närmaste saknar motstycke.
Julian (nykomlingen Alex Williams) växer upp med en mamma (Rachel Griffiths) och en halvbror som ständigt befinner sig på flykt. Skyll på lillebrors pappa som, visar det sig, basar för en sekt med vit makt-förtecken.
Det resulterar i ett liv on the road, i en rotlös tillvaro med Melbournes förorter som en av hållplatserna. Redan i en tidig ålder kommer datorerna in i Julians liv, vilket inte hindrar honom från att som sjuttonåring bli pappa.
Men av familjelivet blir inte mycket, att gäcka myndigheterna är betydligt mera spännande. Men det som börjar som en mer eller mindre oskyldig lek får snart helt andra dimensioner, detta när Assange och hans partner in crime släcker ner Nasa och loggar in på den amerikanska militärens allra heligaste.
Det är inte att ta fel på Connollys sympatier för Assange, den unge Assange, men inte så att denna stryks blott medhårs. Fram växer bilden av en rätt så arrogant typ som helt går upp i sitt. Men med det inte sagt att killen skulle sakna en moralisk kompass.
På den punkten visar mamma Christine, en aktivist av den gamla skolan, exempel. Och när amerikanerna sedan, i samband med Desert Storm-operationen, demolerar ett bombskydd i Bagdad (med fyrahundra civila offer som följd) är fan lös.
Den nomadiska livsstilen i kombination med de risiga, fint fångade Melbourne-miljöerna gör att Underground: The Julian Assange Story (2012) i regel andas och lever. Och säg den datanörd som inte gnuggar sina händer när Commodore 64:n och andra förhistoriska mackapärer dammas av.
Sedan får man väl stå ut med att det blir lite väl mycket skärmtid – i Robert Connollys försök att trolla fram en thriller där Anthony LaPaglias federala polis fungerar som sparringpartner.
Filmen sätter punkt år 1991 och resten är historia, så att säga. 1992 ser World Wide Web dagens ljus och 2006 lanseras Wikileaks. Kort därefter ertappas den amerikanska armén med byxorna på halv stång. Kutonen 21.00, repris 1.55