Rosor väntar på beundrare
Det torra och varma vädret i maj var inte optimalt för rosor. Inger Kullberg är lite orolig för att inte särskilt många rosor och perenner står i blom på söndag, då närmare ett par hundra trädgårdsvänner kommer på besök.
Inger Kulberg i Kyrkslätt har ungefär 300 olika rosensorter i sin trädgård. På söndag kan man titta in där under Öppna trädgårdar. En av sevärdheterna är den här rosa skönheten, som har fått sitt namn efter forskningsresenären Martin Frobisher. Det är en kanadensisk ros som hör till gruppen Rosa rugosa.
På söndag ordnas det populära trädgårdsevenemanget Öppna trädgårdar igen – en tillställning som ger hobbyodlare en unik chans att träffa varandra och utbyta erfarenheter, köpa nya plantor och få inspiration till den egna trädgården.
Inger Kullberg i Kyrkslätt deltar i Öppna trädgårdar med sin rosenträdgård, som ligger längs Porkalavägen. Några dagar före den stora publikanstormningen är gräsmattorna klippta, ogräset rensat och krukorna vattnade, men Inger går omkring och tittar lite bekymrat på knoppar och redan utblommade buskar.
– Mumierosen slog ut i blom i dag och den är full med knoppar, så den kommer nog att blomma på söndag. Och vår paradisbuske är ovanligt stor, flera meter hög, även om den inte har lika många blommor som i fjol. Också fyndrosen Olkkala står i full blom – och den är rymningsbenägen, snart sprider den sig nog på andra sidan vårt staket.
Fyndrosor är grupper med obekanta sorter som är lättodlade och ofta växer i parker i städer. Katri Vala är exempel på en sådan ros, den härstammar från parken med samma namn i Helsingfors och är åtminstone 50 år gammal. Till Porkalavägen har den kommit som ett rotskott.
Namn och skyltar
Inger Kullberg pratar om sina rosor med namn och oftast kommer hon ihåg precis var hon har köpt rotskot-
tet eller plantan. Men så är hon också en inbiten trädgårdsvän och väldigt aktiv hobbyodlare, hon är medlem i flera olika odlingsföreningar, samlar, byter och säljer frön och när tid finns går hon omkring i trädgården och fotograferar sina ögonstenar.
– Man kan nog säga att trädgårdsskötseln upptar största delen av min tid under sommarhalvåret. Vintertid försöker jag få ordning på mina foton, jag strävar efter att namnge alla blommor jag fotograferar.
Också i trädgården råder god ordning, många av de 300 arter och sorter rosor som växer i paret Kullbergs paradis är försedda med inplastade namnskyltar, där namnet anges på latin, svenska och finska.
Rosenträdgården i Kyrkslätt har varit med i Öppna trädgårdar redan i många år, men i år kommer Inger själv inte att stå där på trädgårdsgången och ta emot besökarna. Det råkar sig nämligen så tokigt att evenemanget sammanfaller med blomsterkonferensen World Federation of Rose Societies som arrangeras i Köpenhamn och där deltar hon i egenskap av styrelsemedlem i Finska rosensällskapet. Men den egna trädgården är i goda händer, hon har stödtrupper som sköter ruljangsen på trädgårdsdagen – maken Bo-Eric Kullberg står som värd, vännen Brita Svartström kommer att sälja plantor och trädgårdsmästaren Åsa Lindholm finns på plats för att svara på frågor om rosor, pioner och andra perenner samt alla andra växter som får plats hos Kullbergs.
– Mängden besökare här hos oss har ökat för varje år, i fjol hade vi ungefär tvåhundra besökare, jag tappade räkningen mot slutet av dagen. Visst hade vi en gästbok också, men alla besökare vill inte skriva sitt namn i den, säger Inger Kullberg.
Det surrar hemtrevligt och hoppingivande runt många rosenbuskar, bina är i full färd med att suga blomsaft och pollinera.
– Vi har väldigt mycket bin i år! De har varit borta under flera tidigare år, men nu har de kommit tillbaka, säger Bo-Eric Kullberg.
Morötter, vindruvor och rhododendron
Inger och Bo-Eric har format sin trädgård under snart femtio års tid. De köpte stället 1970 som unga och nygifta, efter att de hade hittat huset från 1920-talet med omkringliggande trädgård genom en annons i HBL.
– När rosintresset slog till på allvar i början av 90-talet köpte vi också granntomten för att kunna utvidga trädgården och skaffa flera rosor. Den nya delen finns nere vid bäcken, bakom huset, där vi också har en nyttoträdgård med morötter, potatis, persilja och jordgubbar, berättar Kullbergs anspråkslöst.
I själva verket växer här det mesta man kan tänka sig i en hemmaträdgård, allt från närmare femtio rhododendronbuskar i tallsluttningen som ligger på Bo-Erics ansvar till de rosa näckrosorna med namnet Attraction, som trivs i den anlagda dammen. Kanadalärken med de små söta kottarna lever farligt där den står lite för nära en av portarna till gården, för Bo-Eric har av misstag backat på den upprepade gånger med traktorn. Nu är den utmärkt med reflexband och skyddande betongklumpar.
Mitt i jordgubbslandet, intill växthusväggen, växer en vinranka som faktisk gav en skaplig skörd på 10 liter vindruvor i fjol trots att sommaren var sval och regnig.
Men det är rosorna som dominerar. Vi beundrar Helena från Hertonäs, Jepporosen och Tilda från Itis. Årets ros heter Borgbacken och är en vackert vit skönhet som härstammar från sluttningen utanför nöjesparken i Helsingfors. Kullbergs har ett praktfullt exemplar av Borgbacken nere i den nya delen av trädgården. I närheten av den finns också Mayra, en ros som härstammar från ett forskningsprojekt vid Helsingfors universitet. Mayra har fått sitt namn efter Kullbergs svärdotter med samma namn, men dessvärre har rosen redan blommat ut för i år. Barnbarnet Kara har givit sitt namn åt en annan roskorsning från samma projekt.
Högt stängsel behövs
Här och var sticker gula smörblommor upp bland de planterade blommorna och Inger kan inte motstå frestelsen att riva upp dem med rötter.
– Jag skulle helst inte vilja ha en enda gul blomma här på söndag, suckar hon.
Runt hela den stora trädgården halvvägs ut mot Porkala udd löper ett två meter högt stängsel av metallgaller. Det är en nödvändighet i dessa trakter, om man vill ha sina odlingar i fred för hjortar.
– Hjortarna älskar rosenknoppar, men de äter nästan vilka växter som helst. Med hjälp av ett så här högt staket lyckas vi hålla dem på utsidan. Men under förra älgjakten rusade en vettskrämd älg in här, den kom genom staketet och vi hade stora bekymmer med att styra ut den genom en av portarna, minns Bo-Eric.
En förutsättning för att Kullbergs alls kunde anlägga en så här mäktig trädgård ligger strax intill tomtgränsen, nämligen bäcken som rinner ut i Järsö sund. Därifrån pumpar paret vatten till alla sina växter.
– Vi har inte kommunalt vatten, utan dricksvattnet kommer från egen brunn, men det är iskallt, alldeles för kallt för rosor. Dessutom skulle brunnen sina under torra somrar om vi använde det vattnet till att bevattna trädgården, säger Inger Kullberg, som också tar tillvara regnvattnet i stora såar vid husknutarna.
Mängden besökare här hos oss har ökat för varje år, i fjol hade vi ungefär tvåhundra besökare, jag tappade räkningen mot slutet av dagen.