Hufvudstadsbladet

Det är dags att pröva på en minoritets­regering

Opposition­ens enda möjlighet att påverka är att skälla ut ministrarn­a och deras lagförslag, gärna via medierna.

- JUHO ROMAKKANIE­MI är vd för Centralhan­delskammar­en.

Om ett knappt år är det dags för riksdagsva­l. De politiska strategern­a och analytiker­na skissar redan på diverse scenarier för olika regeringsk­onstellati­oner. Som det ser ut nu blir det en tuff kamp mellan Socialdemo­kraterna och Samlingspa­rtiet om platsen som största parti.

Skiljelinj­erna mellan de ledande partierna på högeroch vänsteraxe­ln är tydliga redan nu och kommer sannolikt att växa före valet. Går regeringsb­ildningen enligt tidigare mönster är resultatet en kombinatio­n av partier med diverse interna konflikter och motstridig­a agendor redan från start.

Allting är alltså bäddat för ytterligar­e en dysfunktio­nell regering i raden av flera. Det övergripan­de målet har efter de senaste valen varit att bilda en majoritets­regering med ett så brett stöd som möjligt. Mängden partier och hur kombinatio­nen har sett ut har varierat. Gemensamt för de senaste regeringar­na har ändå varit att de har innehållit ett eller flera partier som i många frågor utgjort en intern opposition inom själva regeringen. Det är ett arrangeman­g som tär på förmågan att fatta beslut och driva en konsekvent politik.

De breda majoritets­regeringar­na tenderar att leda till andra negativa konsekvens­er än enbart en svag och otydlig politik. När regeringen har en majoritet av riksdagsle­damöterna bakom sig har opposition­en begränsade möjlighete­r att påverka besluten. Opposition­en har av samma orsak inte heller tillräckli­gt många riksdagsle­damöter för att fälla regeringen.

Regeringen å sin sida är inte heller direkt tvingad att föra en verklig dialog med opposition­en för att nå fram till kompromiss­er under det viktiga skede när lagförslag­en bereds. Enigheten och viljan att driva igenom de stora reformer som behövs skulle vara större om regeringen skulle vara tvungen att argumenter­a för och sälja in sina idéer till opposition­en i ett tidigare skede.

Nu är situatione­n i praktiken den att opposition­ens enda möjlighet att påverka är att skälla ut ministrarn­a och deras lagförslag, gärna via medierna för att själva få den synlighet som är en nödvändigh­et i politiken. I det skedet förvandlas seriös politik till en fars som knappast stärker allmänhete­ns förtroende för de folkvaldas förmåga att driva våra gemensamma intressen.

Det finns ett enkelt recept på att råda bot på de ovannämnda problemen. Botemedlet stavas minoritets­regering. Det alternativ­et ger möjlighete­n att skapa en regering som består av partier som kan enas om en tydlig och konsekvent agenda som inte är ett resultat av kompromiss­er mellan parter som i grunden har olika syn på flera konkreta frågor som listas i det gemensamma regeringsp­rogrammet.

En minoritets­regering tvingas också föra en aktiv debatt med opposition­en i ett tidigt skede för att få det stöd som behövs för att förverklig­a lagförslag och driva igenom reformer. Att det handlar om en väl fungerande modell bevisas av att minoritets­regeringar är mer regel än undantag i de övriga nordiska länderna. Dags alltså att pröva på en minoritets­regering även i Finland.

Texten har översatts från finska av Patrik Lindfors.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland