Vi marscherar för att det behövs

PRIDE I morgon ordnas än en gång Helsinki Pride. Än en gång marscherar tiotusentals människor genom huvudstaden för allas lika värde. Och än en gång ställs frågan om pride över huvud taget behövs. Vid första anblick verkar ju vårt land vara en av de absolut bästa platserna i världen att tillhöra en sexuell eller könsminoritet. Det är sant att hbtqia+-individer i Finland har det mycket bättre ställt än i många andra delar av världen, men det räcker inte. Vi får inte tro att kampen är över och att vi kan sluta marschera.

Vi marscherar för att ingen ska behöva vara rädd för att ta sin partner i handen när de går hem på kvällen. Ingen ska behöva bli stirrad på för att hen väljer att uttrycka sig så som hen vill. Ingen ska behöva utstå glåpord, hot och misshandel för att vara sig själv.

Vi marscherar för att det inte är acceptabelt att transpersoner i Finland utsätts för tvångssterilisering samt kränkande och invasiva utredningar för att juridiskt få tillhöra rätt kön. Det är inte acceptabelt att framför allt transungdomar i dagens Finland inte juridiskt har någon rätt att bestämma över sin egen identitet. Det är inte acceptabelt att ett land som Finland upprätthåller en lag som kränker de mänskliga rättigheterna och även kritiserats på FN-nivå. Det är inte acceptabelt att människor i vårt land inte har rätt till sin egen kropp.

Vi marscherar för dem som inte kan. De som världen över lever i skräck att bli förföljda, hotade och utrotade för att de älskar någon. De som i 73 länder världen över anses vara kriminella och som i elva länder riskerar dödsdomar för att de älskar någon. De som behöver vårt stöd.

Vi marscherar för att det behövs.