Det är dags att peta på den vaknande björnen
EU Finland är ett exemplariskt land inom det europeiska samarbetet. Vi uppfyller samtliga krav för EMU-medlemskap, är nettobetalare, har ett utbrett folkligt stöd som ligger över medeltalet i Europa (58 procent); Listan kan göras lång. Detta trots att EU går igenom sin största prövning hittills med brexit, Trumps tullar och odemokratiska reformer i både Ungern och Polen. EUbjörnen har länge legat i dvala, men börjar nu vakna när så många pinnar petar på den.
Så varför är Finland ovilligt att se hur mycket björnen tål? Finland utgör en allt mer viktig del av EU-samarbetet, och visar ett genuint intresse för samarbetets fortlevnad. Konventionellt ledarskap och förtroende av EU gentemot Finland präglar vårt medlemskap, med Jyrki Katainens viktiga portfölj i kommissionen, vårt lands villighet att implementera både EU-direktiv och förordningar, samt att vi faktiskt fullföljer de avtal och överenskommelser som EU förhandlar fram.
Nu är det hög tid att ställa krav på tidigare lagstiftning som missgynnat det finska folket och finskt näringsliv. Den osäkra situationen vi har i dag är ett fantastiskt förhandlingschip för att öka inflytandet i Bryssel, och unionen har inget som helst intresse av att se fler länder lämna unionen, inte minst en så lojal vän som Finland.
Den finska snuslagstiftningen har länge varit en onödig dumpning av skattepengar för att bekämpa ett alternativ till cigaretter, som dessutom skulle öka folkhälsan och skatteintäkter. Ett förmynderi i denna skala är förkastligt, och har i stället lett till en enorm svart handel och införskaffandet av kopiösa mängder snus när man väl är i en taxfreebutik på svensk mark. Vidare är EU:s syn på kolsänkan ett slag mot finsk skogsindustri – kraftiga regleringar som starkt missgynnar finskt skogsbruk. När vi får extra understöd på en front, bland annat inom jordbruk, missgynnas vi på en annan front som exempelvis kolsänkan. Individens frihet är något otroligt fint, men när den inskränks av EU-byråkrater som anser sig veta bäst om finländska angelägenheter lämnar det en ganska sur eftersmak.
Låt mig dock säga att jag är en EU-vän, och förespråkar starkt det mellanstatliga EU: fri rörlighet, den inre marknaden och historiens mest lyckosamma fredsprojekt. Jag tror starkt på samarbete mellan nationer, och tycker att införandet
Det är dags att se hur mycket EU-björnen tål innan den ryter till.
av euron var ett oerhört viktigt beslut för ett exporttungt land som Finland. Friheten som kommit med EU-medlemskap är ovärderlig. Och ja, alla internationella avtal har oftast nackdelar – det är fördelarna man ingår avtalen för, eftersom de väger tyngre och stärker alla involverade partner.
Men även om så är fallet, bör vi inte vara rädda för att förhandla om vår egen rätt att bestämma i vissa frågor. Om vi återkopplar till snusförbudet eller kolsänkan kan vi se resultatet av politiker från andra europeiska länder, med andra förutsättningar, hävda att den finska folkhälsan eller den finska industrin mår bäst av deras politik. Att de vet bättre än finländarna själva. Att politiker i grunden bestämmer bättre över individer än vad individerna själva gör – former av förmynderi som inskränker valfriheten.
Detta blir ytterst problematiskt när dessa politiker inte kan förankra sina reformer i hållbara, eller för den delen logiska, argument. Exempelvis pekar flertalet studier på att en legalisering av snusförsäljning skulle öka både skatteintäkter och folkhälsan – tvärtom från vad EU:s motivering till det införda förbudet hävdade. Att Finland aktivt skulle få föra sin egen skogsbrukspolitik, då skog- och papper är viktiga delar av den finska industrin, skulle ge långsiktig hållbarhet och möjligheten att sätta upp sina egna utsläppsmål, även över bestämda riktlinjer om Finland så vill. För att inte tala om det egenvärde som finns i den nationella bestämmanderätten. Den bör vi värna om.
Det är dags att se hur mycket EU-björnen tål innan den ryter till. För vi ska värna om den europeiska gemenskapen och EU-samarbetet, men vi får inte glömma att värna om vår egen självständighet, vår egen självbestämmanderätt och individens frihet.