Ett stycke förlagshistoria

Böcker har alltid varit en väsentlig del av mitt liv. Inte så underligt, min far och farbror var bokförläggare, jag växte upp bland böcker. Redan som ung bokstavligen slukade jag en bok om dagen.

Som barn ville jag bli upptäcktsresande, som litet äldre biolog, men sedan insåg jag att böcker, det var något jag ville arbeta med. Dessutom fanns det inte så mycket mera att upptäcka, och biologi fordrade också kemi och matematik, vilka var svaga ämnen för mig.

Så i slutet av 1950-talet seglade jag bildlikt sagt ut på böckernas hav, jag började jobba på ett förlag. På den tiden levde vi ännu i efterkrigsstämningar, böckerna och hela förlagsarbetet var kvar på 30-talet, hela branschen var sådan.

Böckernas hav, ja, där seglade förlagsskeppen. De två stora var Werner Söderström eller WSOY och Otava. Sedan fanns det de mellanstora båtarna som Tammi, Kirjayhtymä och Weilin+ Göös i Helsingfors, Gummerus i Jyväskylä och Karisto i Tavastehus. De finlandssvenska förlagen Schildts och Söderströms verkade båda i Helsingfors och sedan fanns några mindre specialförlag.

Så här såg det ut några decennier framåt, men så kom nya tider. Jätten Bonniers från Sverige kapade Tammi, som i sin tur tog Kirjayhtymä. Värre var det med WSOY, som efter ägarbyte gick på grund och splittrades. Den skönlitterära delen kallar sig fortfarande WSOY, men togs omhand av Bonniers och skolboksavdelningen bytte namn och seglade vidare under namnet Sanoma Pro. Tillsammans med Otava har den delen nu cirka 90 procent av de finskspråkiga läromedlen.

Bland fartygen seglar Otava oskadd vidare, men har skakats av inre tvister. Svårigheterna för de finlandssvenska förlagen ledde för ett antal år sedan till att de sammanslogs till en skör katamaran. För tre år sedan gjorde en del av besättningen myteri och anslöt sig till ett nytt skepp. Den båten kallar sig Förlaget M och ägs av ett trubbnosigt troll med guld på kistbottnet. Nyligen hörde jag att katamaranen planerade att kasta en del av besättningen överbord för att lätta på lasten.

Så här ser det ut nu. Det kan tilläggas att det i Sverige skett liknande händelser. Men en sak vet jag säkert, vi är ett skrivande och läsande folk. Det kommer alltid att finnas böcker och böckerna kommer alltid att finna sina läsare.