Rumpnissarna Iris Nordström och Mathilda Lindén har kommit till Lurens sommarteater
När Lurens sommarteater sätter upp Ronja Rövardotter är det den ungdomliga energin som bär showen, även om den fullvuxna delen av ensemblen vaktar flankerna med heder.
TEATER
Regi, manus, sångtexter:
Tobias Zilliacus
Musik (komposition); Hannu Risku,
Hanna-Leena Risku
Koreografi: Susanna Karvinen Dräkter: Frida Hultcrantz
Hår & smink: Tuija Luukkainen Scenografi: Tobias Zilliacus, Nicke von Weissenberg, Kjell Widlund Producent: Malena Lindroos På scenen: Livia Wikström, Elvira Katz, Edgar Nieminen, Mirella Pendolin, Tom Pallas, Magnus Engström, John Whitesmith, Frida Hagman, Patricia Hirn, Julia Salminen, Myrna Martti, Ida Holmsten, Terhi Rönnholm, Malin Tenhunen, Emilia Tenhunen, Kim Snygg, Petra Sundqvist, Wilma Bäcklund, Ilkka Relander, Tommi Rosenschöld, Christel Still, Veronica Svenskberg, Linnea Westerholm, Rebecca Halonen, Eevi Mäkelä, Berta Airas, Milja Björk, Zarah Granell, Rebecca Halonen, Elvira Katz, Mathilda Lindén, Eevi Mäkelä, Iris Nordström, Alice Nyberg, Malvina Pukkila, Frida Roo, Sofia Salminen, Jamila Stenberg, Kira Teittinen Astrid Lindgrens barn- och ungdomsklassiker känns som mest levande när den utnyttjar Hannu och Hanna-Leena Riskus sprudlande soundtrack och fyller scenutrymmet med skådespelare i alla åldrar för att skapa en sprudlande vild, ömsom rolig och ömsom farlig, rövarskog.
Ibland resulterar försöket att packa in hela bokens handling i en två timmar lång pjäs i ett lite för hastigt avbetat intryck, då scenerna följer på varandra i rasande takt medan Lurens vridläktare gör sitt bästa för att brumma efter. Men så är det också en barn- och ungdomspjäs, så att händelseförloppet är anpassat till yngre personers koncentrationsförmåga är kanske helt okej.
Nackdelen med detta är dock att skådespelarprestationer som skulle ha förtjänat mer uppmärksamhet hamnar lite i skymundan mellan raderna i Ronjas (Livia Wikström) och Birks (Emilia Tenhunen) eskapader. Tom Pallas SkallePer väcker många goda och välförtjänta skratt, men jag tänker främst på Borka (Kim Snygg) och kanske ännu mer på hans fru Undis. Efter att ha sett Petra Sundqvist spraka av sorg, skräck och raseri då hennes son tagits gisslan av Mattisrövarna så att det elektrifierar hela scenen, dras blicken osökt till henne också i scener där uppmärksamheten borde tillhöra någon annan.
Barnstatisterna favorit
Jag är knappast den enda för vilken den slutgiltiga favoriten ändå blir skocken unga statister i lågstadieålder som spelar Rumpnissar och grådvärgar. Berta Airas, Milja Björk, Zarah Granell, Rebecca Halonen, Elvira Katz (också som Lilla Ronja), Mathilda Lindén, Eevi Mäkelä, Iris Nordström, Alice Nyberg, Malvina Pukkila, Frida Roo, Sofia Salminen, Jamila Stenberg och Kira Teittinen förtjänar alla särskilt omnämnande och elogé både för sitt spel och sina omsorgsfullt koreotgraferade dansnummer.
I ett samhälle som fortfarande uppfostrar unga flickor att tro att det är fult att ta för mycket plats och vara för medveten om sitt eget värde är det särskilt värmande att se att flickorna är fullt på det klara med vilket stenhårt jobb de gör. Om de är nervösa visar de det inte ett dugg, utan de fullkomligt skiner av stolthet på scenen samtidigt som de har jätteroligt, och man unnar dem varendaste droppe. Deras uppträdande länder också regissör Tobias Zilliacus och koreograf Susanna Karvinen till heder: att få dem att agera så ledigt och entusiastiskt men ändå göra vad de ska tyder på en imponerande pedagogisk förmåga.