De stryker runt London – men försvinner från landsbygden
”Skriken väckte mig igen i natt. Det låter ungefär som om en bebis tagits över av en vålnad, ett gällt, ihåligt skrän som går rakt genom kroppen. Första gången jag hörde oljudet i London blev jag riktigt rädd. Var det här en människa i fara? Var det en riktig bebis? Borde jag ringa polisen? Numera tänker jag ’kan de där rävarna inte hålla tyst’, och sedan somnar jag om.”
En rävfamilj har slagit sig ner på den övervuxna tomten bakom vårt hus. På morgnar och sena kvällar brukar rävungarna dyka upp. De hoppar omkring i gräset, leker med varandra och lyckas se så söta ut att jag nästan förlåter dem för deras nattliga skrän.
Rävarna flyttade in i London efter andra världskriget då staden började växa rejält på bredden. De slog sig ner i trädgårdar och skjul. De började söka sig längre och längre in mot centrum, ända tills de numera går att hitta kring Oxford Street.
Det sägs finnas över 10 000 rävar i London i dag. Det är inte ovanligt att se dem stryka omkring om man rör sig på Londons gator sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Första gången jag såg en räv blev jag förvirrad. Det var inte en hund och inte en katt, men såg ut som något mittemellan.
Rävarna delar staden med andra urbana djur. De skränande gröna parakiterna finns i Londons parker och skogar och kan få besökare att undra om de stigit in i en tropisk djungel. I vattendragen finns sköldpaddor, sälar och tumlare.
Utöver det är staden full av råttor, möss, ekorrar och en hel del katter. Men trots att London har ett överraskande rikt djurliv går det inte särskilt bra för smådjuren i resten av Storbritannien. En färsk rapport varnar att en femtedel av däggdjuren i landet kommer att dö ut inom de kommande tio åren.
Storbritannien är ett litet land med en krympande landsbygd. Enligt brittiska naturskyddsorganisationer har landet förlorat naturområden och djurarter i snabbare takt än medeltalet i resten av världen. Programledaren och naturhistorikern Chris Packham har kallat utvecklingen en ”ekologisk apokalyps”.
Den röda ekorren, vildkatten, fladdermusen och sovmusen är hotade. Antalet igelkottar har minskat med närmare 70 procent under de senaste tjugo åren.
Utvecklingen beror på att vägar, byggplatser och jordbruk tagit över stora delar av djurens livsmiljöer. Också bekämpningsmedel, sjukdomar och klimatförändring har drabbat många djur hårt.
Britterna är stora naturvänner och i år har många sökt sig till sociala medier för att fråga vart alla seglare försvunnit. Fåglarnas kvicka flykt då de jagar insekter under varma kvällar är ett klassiskt sommartecken. Att antalet fåglar också minskat är så upprörande att britterna i slutet av juni lanserade en ”nationell seglarvecka” för att göra något åt saken.
Rävarna i London klarar sig bättre än sina kusiner på landsbygden. De blir fler. Också humlorna mår bättre i städerna där det finns gott om trädgårdar med blommor. Det är vi stadsbor som hjälper. Rävarna i London lever inte bara på sopor, många gör som mina grannar och matar dem.