Halvtidspaus

”Uppgången under året har varit väldigt koncentrerad till ett litet antal bolag.”

Gruppspelet i fotbolls- vM är avslutat (och som svensk är jag av förklarliga skäl väldigt nöjd med utfallet hittills). Så är också det första halvåret på världens aktiemarknader. Även om det alltid är framtiden som är mest intressant kan det av flera skäl vara värt att då och då titta bakåt för att se vad man kan lära sig av historien.

För det första: de nordiska aktiemarknaderna har – med undantag för Danmark – haft en bra inledning på året. Kursuppgångarna varierar från 4 procent i Sverige till drygt 10 procent i Norge, med Finland mitt emellan på goda 6 procent. Till detta ska läggas erhållna dividender på 3–4 procent, beroende på marknad. Vi har alltså bara under det första halvåret fått en normal årsavkastning (som jag brukar uppskatta till cirka 8 procent ). Detta är betydligt bättre än i eurozonen (-2 procent) och slår även breda amerikanska index som S&P 500 (knappt 2 procent högre) med god marginal.

För det andra: uppgången under året har varit väldigt koncentrerad till ett litet antal bolag. Om man som amerikansk investerare inte varit exponerad mot teknologisektorn i allmänhet (och FAANG-bolagen i synnerhet) har totalavkastningen varit negativ. I Norden ser vi lite av samma fenomen – exempelvis har det varit svårt att generera en bra totalavkastning utan att äga dansk medicinteknik och norsk oljeservice; sektorer som antingen till följd av sin värdering eller höga rörelserisk måste betraktas som högst spekulativa. På den finska marknaden har skogsbolagen, Neste och Nokia stigit med 20–30 procent medan verkstadsbolagen i bästa fall hållit sig ovan nollstrecket.

För det tredje: den senaste månadens utveckling har i allt större utsträckning pekat på att investerarna tar höjd för att konjunkturtoppen antingen redan passerats eller kommer att nås inom en mycket snar framtid. Detta syns även på andra finansiella marknader som industrimetaller – exempelvis har kopparpriset sjunkit med 8 procent sedan årsskiftet. Generellt sett innebär det ett svårt utgångsläge för de svenska och finska börserna, som till stor del domineras av konjunkturkänsliga bolag. Jag tror att konjunkturoron är något överdriven, och att 2Q-rapporterna kommer att visa på en fortsatt god efterfrågan.

vad kommer då att hända i andra halvlek, och vad ska vi förbereda oss på i halvtidsvilan? En inte helt orimlig gissning är att oron för världshandeln kommer att dominera på kort sikt, och leda till en viss preferens för ”defensiva” aktier som infrastruktur, dagligvaror och läkemedel. Jag kan sympatisera med den synen, samtidigt som jag tycker att många av dessa aktier (exempelvis Fortum, Kesko och Orion) har en högst begränsad potential när vi ser på värderingen.

När den inledande pressen är avklarad (förhoppningsvis innan augusti månads utgång) hoppas jag på en lite stabilare matchbild, där mer ”offensiva” sektorer som tillverkningsindustri och basindustri kan börja göra sig gällande igen. Efter den senaste tidens nedgångar har de flesta aktier i dessa sektorer en betydligt mer rimlig värdering som – om inte handelskonflikten utvecklas i fullständigt fel riktning – borde kunna resultera i en hygglig utveckling under andra halvåret. Även finansiella aktier som banker och försäkringsbolag (till exempel Nordea och Sampo) borde ha mer att ge innan slutsignalen.

Men, bollen är rund och allt kan hända – både i fotboll och på aktiemarknaderna. Det vi med säkerhet kan säga är att även andra halvlek kommer att bli spännande för både åskådare och deltagare. Heja börsen!