Suveränt norskt fotbollsdrama
■ Så här i VM-tider är det ytterst passande att Yle Arenan visar den hyllade norska fotbollsserien Hemmaplan (Heimebane). Serien vann fem priser på Gullruten-galan tidigare i år, bland annat bästa drama och bästa kvinnliga och manliga skådespelare.
Hemmaplan fokuserar på herrfotbollslaget Varg IL. Efter några år i de lägre divisionerna är Ulsteinvik-klubben åter i elitserien. Men 13 dagar före premiär kollapsar deras huvudtränare. Spelaren och assisterande tränaren Michael Ellingsen (före detta fotbollsproffset John Carew) ser sin chans att få jobbet och en saftig löneförhöjning på köpet.
Men föreningens sportchef Espen Eide (Morten Svartveit) får av en slump upp ögonen för Helena Mikkelsen (Ane Dahl Torp). Hon har vunnit tre raka seriemästerskap med damlaget TrondheimsØrn men blir ständigt nedvärderad för att hon tränar ”ett gäng tjejer som har fotboll som hobby”.
Hon övertygar Espen med sin inställning och vision, och blir Norges första kvinnliga elitserietränare. Reaktionerna är de väntade. Hon saboteras av Michael, misstros av de andra spelarna, avfärdas av huvudsponsorn och bespottas av fansen.
Här väver serien på ett trovärdigt, gripande och smart sätt samman småstadsliv, förväntningar, drömmar, sport, sexism och misogyni. Sport är paradoxalt nog den plats där män tryggt kan visa känslor (aldrig gråter så många
män öppet som under ett fotbollsmästerskap) samtidigt som de ifrågasätter kvinnors kompetens å de grövsta. Det är gemenskap och glädje, varvat med hat och våld.
Ane Dahl Torp är helt lysande i rollen som Helena, en ständigt snusande no bullshit kvinna som kan spelets regler och hela tiden måste hitta sätt att utnyttja det för att få till stånd förändring. Relationen mellan henne och dottern Camilla (Emma Bones) är också en av seriens höjdpunkter.
I Norge är en andra säsong redan beställd och tack och lov för det. Finns på Yle Arenan.