Femte usla året i följd för ejdern
Eliminering av mink i Tvärminne gav ändå lite bättre häckningsutfall
Ejderbeståndets tillbakagång fortsätter, åtminstone om utvecklingen i forskningsområdet utanför Tvärminne i Hangö är representativ för skärgården i stort.
Nyligen räknade ejderforskarna till 156 ungar på studieområdet. Det är visserligen tre gånger så många som förra året, men grovt taget bara en tiondel av saldot under de goda åren på 1990-talet. Detta är det femte dåliga året i följd för Hangöejdrarna.
Forskarna noterade mindre predation på fåglarna i år även om havsörnens inverkan fortfarande syns. Dessbättre lyckades de bromsa minkens framfart på Tvärminneholmarna. Insatser mot mink och andra främmande arter engagerar hundratals frivilliga under sommaren och är ett sätt att värna om de arter som naturligt förkommer i Finlands flora och fauna.
Ejderns häckning utanför Tvärminne på Hangö udd lyckades klart bättre än förra året, men trots det är slutresultatet svagt. Ejdrarna på det aktuella forskningsområdet fick 156 ungar (att jämföra med tidernas bottennotering på 54 ungar 2017, eller med långt över tusen ungar under de goda åren på 1990-talet).
– Det här är det femte dåliga året i rad. Så många dåliga år efter varandra har vi aldrig upplevt under snart 30 år av obruten forskning på samma område, säger Kim Jaatinen vid Natur- och viltvårdsstiftelsen.
Positivt är ändå att ejderforskarna hittade nästan 10 procent fler bon än förra året, och att predationstrycket på de häckande honorna var lägre.
– Det betyder att sannolikheten för att honorna skulle dödas av rovdjur var lite mindre i år, och när vi inventerade holmarna hittade vi också färre dödade honor än förra året, säger Jaatinen.
Exakt varför predationstrycket hade minskat är inte vetenskapligt bevisat, men forskarna har en hypotes: kampen mot främmande arter – i det här fallet mink och mårdhund – har gett resultat. Rustade med hundar och minksax eliminerade forskarna elva minkar på området i våras.
– Det hjälper ejdrarna att häcka. Minken dödar förstås honor och ungar, men bara dess närvaro skrämmer också bort ejdrar. När det fanns färre minkar vågade fler ejderhonor gå i land på häckningsholmarna, säger Jaatinen.
Ungarna i blåsväder
På det hela taget går det ändå fortsatt uselt för ejdrarna. I år gick det sju häckande honor på varje överlevande unge. Havsörnen är
Minken dödar förstås honor och ungar, men bara dess närvaro skrämmer också bort ejdrar. När det fanns färre minkar vågade fler ejderhonor gå i land på häckningsholmarna.
Kim Jaatinen, Natur- och viltvårdsstiftelsen.
Hangöejdrarnas största hot. Den hör i motsats till minken hemma i skärgården, och är dessutom skyddad. Och den är en hejare på att ta ejderungar som inte kan flyga.
– Sommaren började bra för ejdern. Vi såg riktigt många ungar ute på havet, och inte så mycket örnaktivitet, men efter två blåsiga dagar i början av juni hade antalet ungar minskat markant. Havsörnen gillar blåst, den manövrerar skickligt i vinden, säger Kim Jaatinen.
Förra året drabbades Hangöejdrarna av både örnpredation och en kall försommar. I år var vädret varmare, och i kombination med det förmodat mindre predationstrycket gav det resultat. Forskarna räknade tre gånger fler ejderungar i slutet av juni än för ett år sedan.
– Positivt är också att antalet häckande honor ökade. Vi ringmärkte hundra honor, vilket visar att det är fåglar som inte häckat här förut. Vi vet inte varifrån de kommit, men det är definitivt bra att det kommit nya honor, säger Jaatinen.
Havstruten i nytt ljus
Kim Jaatinen passar på att slå hål på en seglivad myt om predationen på ejder: havstruten är inte den stora bov som den har namn om sig att vara.
– Havstruten häckade på en av de viktiga ejderkobbarna. Trutarna höll kråkorna borta och jagade också bort havsörnar. Okej, de tog säkert några ejderungar själva, men vi vet inte hur många ungar trutarna räddade genom att hålla andra predatorer på avstånd. Jag vågar påstå att havstrutens närvaro är nettopositiv för ejdern.
Havsörnens framgångar har däremot gått ut över ejdern. Med tanke på alla ansträngningar som gjorts för att Nordens största rovfågel skulle återhämta sig från miljögifterna och populationskraschen på 1970-talet är det klart att man inte kan minska på havsörnsbeståndet för ejderns skull. Lika klart är att örnen decimerar ejderbeståndet och förändrar ejderns häckningsbeteende.
Tidigare häckade ejdern främst i Tvärminnes ytterskärgård, men där är den så exponerad för havsörn att den knappt häckar alls (trots att mink och mårdhund sällan förekommer i ytterskärgården). Ejdrarna har flyttat inomskärs och häckar numera på trädbevuxna holmar, kanske i hopp om skydd av människans närvaro, men här tillkommer småviltet som hotbild.
Därför skiftar ejderskyddet fokus mot mink och mårdhund, som inte hör hemma i skärgården men vars närvaro kan ödelägga snart sagt alla skärgårdsfåglars häckning. Kim Jaatinen understryker att det är viktigt att man i naturskyddssammanhang vågar tala om att döda främmande arter för att skydda naturligt förekommande arter. Han berömmer åländska insatser för att avlägsna oönskat småvilt.
– Ålänningarna har jobbat riktigt bra med att minska på mårdhunden i skärgården. Samma sak borde göras på andra håll.