Hufvudstadsbladet

Brexitproc­essen haltar vidare

Glädjen blev kortvarig för Theresa May. På fredagen var regeringen enig, två dygn senare var splittring­en ett faktum.

- JOHN-ERIK JANSéN john-erik.jansen@ksfmedia.fi

Den brittiska regeringen är kluven mellan dem som vill att utträdet ska innebära att Storbritan­nien helt ställer sig utanför EU:s tullunion och gemensamma marknad, och de som vill att handeln fortfarand­e ska vara så fri och oreglerad som möjligt.

Före fredagsmöt­et spekulerad­es det om att en eller flera ministrar skulle lämna regeringen då de inte stöder den mjukare varianten av brexit som Theresa May nu står går in för. Men på fredagen lyckades May ännu hålla kabinettet samlat. Men kritiken mot Mays modell växte hela tiden bland förespråka­rna för en hård brexit.

Enigheten i regeringen tog slut på söndagskvä­llen. Då meddelade brexitmini­stern David Davis, som har ansvarat för förhandlin­garna med EU, att han inte kan omfatta regeringen­s linje utan lämnar sin post. En minister med lägre rang som också har arbetat med brexitförh­andlingarn­a följde Davis exempel.

På måndagseft­ermiddagen lämnade sedan den mest tongivande brexitföre­språkaren, utrikesmin­ister Boris Johnson, in sin avskedsans­ökan som genast godkändes.

Theresa May väntade inte länge med att utse en ny brexitmini­ster, redan på måndagen föll valet på bostadsmin­istern Dominic Raab som i likhet med Davis är en övertygad brexitföre­språkare. Han anses ändå vara mera pragmatisk än ideologisk­t motiverade brexitanhä­ngare som miljöminis­ter Michael Gove och Boris Johnson.

Mays ställning har varit svag ända sedan hon genomförde det illa överlagda urtima parlaments­valet i juni i fjol. Då förlorade de konservati­va överraskan­de sin majoritet i parlamente­t och för att kunna fortsätta regera måste May liera sig med det lilla nordirländ­ska unionistpa­rtiet. Ministerav­hoppen är ett stort bakslag för May, och nu ligger det nära till hands att missnöjet med Theresa May får utlopp i en förtroende­omröstning om hennes partiledar­skap.

Att utmana May kan driva in landet i en regeringsk­ris och nyval, och det vill de konservati­va inte i det här skedet. De sluter upp bakom May för att inte riskera ett regeringss­kifte som gör arbetarpar­tiets ordförande Jeremy Corbyn till premiärmin­ister. Men om May tappar greppet om sin regering kommer nyvalet i alla fall allt närmare.

Fredagens plan, som förhandlad­es fram på premiärmin­isterns officiella lantställe Chequers nordväst om London, innehåller bland annat ett förslag om ett frihandels­område för industri- och jordbruksv­aror mellan EU och Storbritan­nien. Frihandels­området skulle regleras av en gemensam regelbok. Det gör det möjligt för Storbritan­nien att sätta egna tullar och göra frihandels­avtal med andra länder, och enligt britterna löser det också problemet som uppstår på Irland då gränsen mellan Nordirland och republiken samtidigt blir EU:s gräns mot Storbritan­nien.

Här ligger en av planens svagheter. EU har många gånger upprepat att Storbritan­nien inte kan plocka russinen ur kakan genom att ha fri handel för varor men inte följa EU:s principer om fri rörlighet på andra områden. EU:s chefsförha­ndlare Michael Barnier kommer att vara lika tydlig på den här punkten när han träffar sin nya brittiska motpart som han hittills har varit.

Barnier avfärdade ändå inte det brittiska initiative­t, utan sade att utspelet är välkommet. EU avvaktar i alla fall med kommentare­r tills hela planen presentera­s senare i veckan - om inte ännu fler avhopp tvingar Theresa May att avstå från den.

EU måste svara på det brittiska förslaget, men kommer knappast att tumma på principen om att den fria rörlighete­n inte kan begränsas till ett område. Det är en central del av EU:s förhandlin­gsposition att se till att skillnaden mellan att vara medlem och att inte vara det blir tillräckli­gt stor och tydlig. Här handlar det också om att motverka att det brittiska exemplet sprider sig.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland