Är finlandssvenskarna rika?
”Pappa betalar” och ”fyrk finns” torde vara de mest kända klichéerna om det ”svenskatalande bättre folket”. Har de någon förankring i verkligheten?
Den kanske vanligaste stereotypen om finlandssvenskar är att de är rikare än andra finländare. I serien Finlandssvenska myter tar vi nu reda på om det faktiskt finns fyrk i de finlandssvenska fickorna. De svenskspråkiga är överrepresenterade i inkomstskalans båda ändor, men annars är förmögenheten bunden till jordägande.
Jan Saarela, professor i demografi med statistik vid Åbo Akademi, är en av få som forskat i förmögenhetsskillnader mellan svensk- och finskspråkiga i Svenskfinland.
Finlandssvenskarna är överrepresenterade bland dem som har det bättre ställt, även då man beaktar sådana socioekonomiska och demografiska faktorer som inverkar på förmögenheten. Det kom Saarela fram till år 2004 i en studie med titeln ”De förmögna finlandssvenskarna?”.
Då ägde de finlandssvenska männen 15 000 euro och kvinnorna 3 000 euro mer än den övriga befolkningen i genomsnitt.
Saarelas studie omfattade endast de svenskspråkiga regionerna i Finland. De stora förmögenhetsskillnaderna förklarades med jordägande och rotfasthet. I Svenskfinland är den svenskspråkiga befolkningen ofta infödd, medan de finskspråkiga i mycket högre grad flyttat in någon annanstans ifrån. Undantaget här är Åbo, där de svenskspråkiga utgör en större inflyttad grupp.
Att finlandssvenskarna är rikare än sina grannar betyder ändå inte att de svenskspråkiga tjänar mer – förutom i huvudstadsregionen där de svenskspråkiga männen för tjugo år sedan hade 17 procent högre lön.
Senare har Saarela tillsammans med Camilla Härtull, doktorand i socialpolitik, studerat inkomstskillnaderna mellan par i huvudstadsregionen. Slutsatsen var att helt svenskspråkiga par har de högsta inkomsterna, och att det i synnerhet är männens inkomster som förklarar skillnaderna. Det verkar alltså finnas lite sanning i att ”pappa betalar”.
Bortsett från huvudstadsregionen verkar det inte finnas så stora inkomstskillnader mellan språkgrupperna.
Trots att studien om de förmögna finlandssvenskarna redan har fjorton år på nacken tror Saarela att resultaten fortfarande motsvarar verkligheten.
– Min kvalificerade gissning är att förmögenhetsskillnaderna språkgrupperna emellan har ökat under de senaste femton åren.
Han säger att inkomstskillna- derna blivit större under de senaste åren och att detsamma gäller förmögenheten, som koncentreras i händerna på allt färre människor. Då de svenskspråkiga varit överrepresenterade bland de allra förmögnaste kan man anta att det även är de som blivit förmögnare.
Rika, men också fattiga
Oproportionerligt många finlandssvenskar är alltså rika. Hur ser det ut i den andra ändan av förmögenhetsskalan?
– En något större del av svenskspråkiga än finskspråkiga är fattiga, men skillnaderna har minskat, säger Härtull.
Hon forskar i inkomster och inkomstfattigdom mellan finsk- och svenskspråkiga och disputerar i augusti i ämnet vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.
– Vi tror att det är den interna mobiliteten som är orsaken. Jämfört med finskspråkiga flyttar svenskspråkiga ogärna inom landet. Visserligen är det bra med det sociala, att de svenskspråkiga håller ihop i sina nätverk, men det betyder samtidigt att man inte flyttar efter jobb, tror vi.
Hon poängterar att hennes undersökning är gjord enligt beskattningsbar inkomst i stället för disponibel inkomst, och därför inte helt är jämförbar med övriga fattigdomsstudier.
Även om finlandssvenskarna till en lite större grad utsätts för inkomstfattigdom är arbetslöshetsgraden betydligt lägre bland finlandssvenskarna. Då knappt elva procent av hela den 18–64-åriga befolkningen är arbetslös är motsvarande siffra för den svenskspråkiga befolkningen fem procentenheter mindre. Varför är färre finlandssvenskar arbetslösa? – Det har kanske att göra med att svenskspråkiga är högre utbildade och i någon mån har bättre språkkunskaper än finskspråkiga. De finlandssvenska nätverken kan också innebära att det är lättare att hitta jobb, säger Härtull.