Okända Doug Tuttle gör tröstande folkrock
Twilight – Doug Tuttle
Doug Tuttle är en relativt okänd amerikansk folkrockartist. Han har släppt tre album sedan år 2014 och blivit uppmärksammad av mindre nätbaserade musikmagasin, men har enbart runt 5 000 lyssnare per månad på Spotify. Jag hade heller inte hört om Tuttle förrän hans singel Twilight nyligen släpptes.
Det kanske är min egen nostalgi till det tidiga 2000-talets indiemusik som gör att jag gillar Twilight. Jag fångas in av den melankoliska ljudbilden, av borduntonen som sträcker sig igenom låten och av Tuttles visksång. Låten följer ett repetitivt mönster, men det kanske också är därför den känns så tröstande och rent utsagt mysig.
Crave – LAUREL
Brittiska Laurel Arnell-Cullen är en annan artist att hålla koll på det här året. Den 24-åriga popartisten är på gång med sitt debutalbum och har nu släppt två singlar från albumet: Crave och Same Mistakes. Laurel gör sin musik själv och med sin starka röst och delikata produktion fångar hon din uppmärksamhet snabbt.
Hon har sagt att hennes album kommer handla om den sällan vackra manin som kommer med kärlek. Crave är således ett bra smakprov eftersom den handlar om en destruktiv relation. Laurels sång för tankarna till Florence and the Machine och London Grammar. Utan större ansträngning svävar hon över många oktaver och skapar en ekande ljudbild som jag hoppas kunna höra live någon dag.
Amerikanska Doug Tuttle har släppt en gotisk folklåt som både känns nostalgisk och mysig, medan franska Christina and the Queens står för veckans bästa syntpop. ANNA LILLKUNG
Doesn’t matter – Christine and the Queens
”Det var en krissång som jag skrev sent en kväll”. Så beskriver franska Heloise Letissier, mera känd som Christine and the Queens, sin nya singel Doesn’t matter. I den medryckande syntpoplåten ifrågasätter Letissier om det finns en högre makt, en gud, och om det i så fall spelar någon roll. Hon använder en stark basgång och snabba rytmer men låter samtidigt sin melodiska röst styra slutet av låten.