HIFK-löpare, Viivi Lehikoinen och Nea Mattila, tog sig vidare till VMsemifinal på 400 meter häck.
På damernas häckprydda banvarv var alla blickar på Viivi Lehikoinen. Men föreningskompisen Nea Mattila blixtrade till och gick till VM-semifinal som snabbaste HIFK-löpare. – Helt otroligt, säger Mattila.
– Det här gick så mycket bättre än vad jag hade hoppats, flämtar häcklöparen Nea Mattila medan reportrarna tränger sig runt den andra tävlingsdagens blåvita skrällnamn nummer ett.
Nästan allt förhandssnack inom 400 meter häck handlade om fjolårets JEM-bronsmedaljör Viivi Lehikoinen som hemmapubliken hoppas gå till final också i Tammerfors. Visst tog sig Lehikoinen också vidare till semifinalskedet som löps i kväll men det var Mattila som var den snabbare finländaren i försöksheaten.
– Helt otroligt. Jättefint, säger Mattila som hyvlade hela 75 hundradelar från sitt personbästa som nu skrivs 58,82.
Lehikoinen tog sig också relativt säkert vidare som tvåa i sitt heat på tiden 59,10.
– Det var helt okej och avslappnat. Det räckte till semifinal. De här försöken och semifinalerna känns aldrig bra då man måste löpa nästan hundraprocentigt. Men helt bra var det, säger Lehikoinen vars kroppsspråk inte alls är lika energiskt som föreningskompisen Mattilas.
Kramar och gratulationer
En orsak varför Mattila är så sprud- lande glad över personbästat och semifinalplatsen är säkert också att det ännu i början av juni var ytterst osäkert att hon skulle kunna tävla i Tammerfors. Hon led av mycoplasma för en månad sedan men reagerade raskt och fick sjukdomen snabbt i styr.
I själva verket har förberedelserna varit riktigt ypperliga, berättar Mattila.
– Jag har förberett mig bättre än någonsin, också mentalt. Det här var första gången jag på riktigt njöt av att löpa. Det här är en så rå sträcka, säger Mattila leende.
Mattila var totalt otippad i ett rätt tufft heat men i början av målrakan var hon fast i en direkt semifinalplats som hon sedan aldrig gav upp.
– Jag märkte inte först att jag var trea men då jag gjorde det bestämde jag att jag håller min placering.
Jag har förberett mig bättre än någonsin, också mentalt. Det här var första gången jag på riktigt njöt av att löpa. Nea Mattila
Mattila var 11:e och Lehikoinen 15:e i försöken. Föreningskompisens skalp smakade gott, men lagandan är viktigare för Mattila.
– Det här var bara ett försöksheat. Viivi är erfarnare än jag, men visst känns det bra. Vi kämpade varandra innan vi kom ner till banan och snart kramas vi och gratulerar vi varandra, säger hon.
Lehikoinen: ”En sekund snabbare om man vill till final”
I semifinalerna går bara de två bästa per heat och de två bästa tiderna till final. Mattila har redan fyllt sin ruta med besked men Lehikoinen, vars säsong inte varit den lättaste med studentskrivningar som påverkande faktor, står ännu inför ett vägskäl. En finalplats på hemmaplan skulle smaka läckert.
– Jag måste starta ganska mycket hårdare om jag ska till final. Tiden måste säkert vara en sekund snabbare om man vill till final – så pass hård är nivån i år. Om man inleder långsamt får man inte tillbaka den bortslösade tiden.
En liten osäkerhet märks i Lehikoinens kommentarer.
– Det kändes avslappnat men jag vet inte hur mycket jag kan förbättra. Men det gick ändå enligt planerna, säger HIFK-idrottaren Lehikoinen.