Nationalromantik i city

Försäkringsbolaget Pohjolas hus ligger på Alexandersgatan som i snabba ögonblick kan ge intrycket av en storstad. Det mörka huset är från tider då man strävade efter att skapa en nationell arkitekturstil. ”En nationalromantisk dikt av sten” kallade någon fasaden i granit och täljstensornament. Även formspråkets grova humor var nytt inom finsk arkitektur. Motiven kom från den inhemska faunan och floran, Kalevala och finska folkdikter. Vid den tunga porten flankerad av groteska finsknationella gumnunor i täljsten står en jovialisk välklädd herreman.

– Kom och lyssna på Sibelius musik som med sina toner berättar om Finland, ropar han och svänger på hatten.

Med ett leende bjuder han mig in på en konsert som fått namnet Sibelius Finland Experience. Ett ögonblick tvekar jag vid den råhuggna stenen men man ska väl inte tacka nej till nationalromantik i city, så jag skjuter upp dörren som långsamt svänger sig inåt mot en pärla till trappuppgång med dekorativt stiliserade figurer, blommor och blad. Nu är det bara att hålla i ledstången och gå uppåt med högtidliga steg. Vad kan man annat i en sådan elegans. I festsalen, rikligt dekorerad i jugendstil, vidgas en ljusstrimma över golvet som flyter ut över hela Nationalsalen.

Tiden stannar och sorlet tystnar i stadens okända hjärta som nu är en mikrokosmos med folk från alla världens hörn. Moderatorn stiger fram med högtidlig, men samtidigt lekfull min och hälsar alla välkomna, kärleksfullt dröjande vid varje främmande språk. Hans ansikte glänser av iver. Gestikulerande berättar han om vår geniala kompositör Sibelius, en superstar av sin tid.

Konserten börjar med den långsamma valsen Granen. Tonerna av Romans, Rondino och Valse Triste fyller sedan salen och dröjer vid björnornament och stiliserade kottar. I musiken hör jag den finländska mytologin och mystiken ledsagade av bildspel på skärm med konst och naturbilder. Svartvita filmsnuttar visar Sibelius som promenerar, rökandes cigarr i Ainolas skogsdungar och döttrarna som läser sina läxor och spelar piano. I trädgården gräver och krattar hustrun Aino. Kroppsarbete och det enkla anspråkslösa livet ute på landet var hennes vardag.

Avslutningsvis konsertens clou, Finlandia, själva sinnebilden för finsk nationalromantik. I den älskade tondikten är musiken rikare än varje ord. Bravo! Wunderbar! Wonderful! Publiken kan knappt uttrycka den omtumlade känslan musikstycket väcker i ord. Men som Sibelius sa: musik börjar där språkets möjligheter slutar.