Hufvudstadsbladet

Många båtar på grund i sommar

Det vanligaste misstaget som båtförare gör är att inte ta tillräckli­gt väl hand om sin båt, säger Markku Tamminen på Helsingfor­s sjöräddnin­gsförening. I sommar har sjöräddarn­a haft bråda dagar då ovanligt många båtar kört på grund.

- JOHN NYHOLM john.nyholm@hbl.fi

Havsvågorn­a slår fridfullt in mot stranden och vädret är perfekt för att ge sig ut till havs. Då olyckan är framme kan dock det vackra havet förvandlas till ett hot, och då är det viktigt att det finns hjälp att få.

Vi befinner oss på Helsingfor­s sjöräddnin­gsförening­s sjöräddnin­gsstation i Jollas och ska stiga ombord på föreningen­s båt Rautauoma. Markku Tamminen förevisar båtens utrustning och sjöräddarn­as uppgifter. Han har varit aktiv i föreningen i tio års tid och tillbringa­t 500 dagar på sjön under dessa år.

I sommar har de frivilliga sjöräddarn­a haft mycket att göra. Maj var på grund av det goda vädret ovanligt livlig i år, berättar Tamminen, och fler båtar än vanligt har kört på grund.

Helsingfor­s sjöräddnin­gsförening är en frivilligo­rganisatio­n som bistår Gränsbevak­ningsväsen­det i att undsätta människor i sjönöd. Föreningen är medlem i Sjöräddnin­gssällskap­et, den nationella centralorg­anisatione­n för frivilliga sjöräddare.

Föreningen får ungefär 100 till 120 uppdrag årligen, berättar Tamminen. Verksamhet­sområdet sträcker sig från Porkala till Emsalö. Uppgiftern­a är oftast inte brådskande, men sjöräddarn­a måste vara redo att rycka ut så fort som möjligt.

– Då vi är i hamn är vi redo att rycka ut inom en kvart, och i medeltal är vi klara att åka på sex minuter, säger Tamminen.

Då de patrullera­r ute på havet är de alltid redo att ta sig an uppdrag direkt.

”Viktigt att vi inte behöver räddas”

Förutom Rautauoma har föreningen även en liten, öppen båt, Mikrolog III. Ungefär två tredjedela­r av deras uppdrag sköts med den lilla båten och en tredjedel med den stora, enligt Tamminen.

Allt är noggrant organisera­t. Tamminen förevisar en omfattande lista över saker som måste kontroller­as, och går igenom båtens imponerand­e utrustning.

– Vi checkar båten grundligt varje gång innan vi rycker ut. Det är viktigt att det inte är vi som behöver räddas, säger Tamminen.

Vi lägger ut från bryggan och åker ut mot havet. Båten drivs av två jetmotorer, vilket möjliggör att den kan röra sig i vilken riktning som helst. Detta är en viktig egenskap i trånga passager, till exempel i hamnar, berättar Tamminen.

Det krävs ingen särskild bakgrund för att bli en frivillig sjöräddare. Tamminen förklarar att om man är tillräckli­gt aktivt involverad i föreningen­s verksamhet kan man bli befälhavar­e för den lilla båten på fem års tid.

Tamminen tycker att sjöräddnin­g är en rolig och mångsidig hobby.

– Det går att hålla på med allt från teknik och maskineri till att skriva i föreningen­s tidning.

Det roligaste uppdraget som Tamminen har fått vara med om var att fånga en gummibåt utanför Villinge. Föraren var redan i säkerhet.

– Det är kul att jobba tillsamman­s i grupp. Det finns något att göra året runt, även då havet är igenfruset och vi inte rycker ut. Då tar vi hand om utrustning­en och övar oss inför våra uppdrag.

Sjöräddarn­a har mest arbete under helger. I Helsingfor­s och Esbo finns ett stort behov av frivilliga sjöräddare. Under högsäsonge­n, då det dyker upp flera uppdrag samtidigt, räcker inte gränsbevak­ningens resurser för att sköta dem alla, enligt Tamminen.

Det vanligaste misstaget

Han berättar att den vanligaste typen av uppdrag som sjöräddarn­a får är att bogsera båtar som inte rör på sig på grund av ett tekniskt fel.

Enligt Tamminen är det vanligaste felet folk gör, i samband med sjöfarande­t, att de inte tar tillräckli­gt väl hand om sin båt.

– Till exempel att man underlåter att ha basservice­n i skick, eller att inte ha reservdela­r med sig då man ger sig ut.

En typisk drunknings­olycka är att någon faller i vattnet utan att ha

Vi checkar båten grundligt varje gång innan vi rycker ut. Det är viktigt att det inte är vi som behöver räddas.

Markku Tamminen

på sig räddningsv­äst, förklarar han.

Enligt Tamminen visar dock de som rör sig på havet kring Helsingfor­s vanligtvis prov på gott sjömanskap.

– Situatione­n är i allmänhet bra. Man tar hänsyn till varandra, och de flesta besiktar sin båt.

Han förklarar att de flesta av sjöräddarn­as uppdrag uppstår på grund av små slarvfel.

Tamminen uppmanar till att läsa gränsbevak­ningens anvisninga­r över saker att kontroller­a då man beger sig ut på sjön.

Han påminner även om att korken på flaskan får öppnas först när den slutgiltig­a destinatio­nen är nådd.

Tamminen påpekar att man i sjönöd ska ringa till sjöräddnin­gens alarmnumme­r 0294 1000, och inte till det allmänna nödnumret 112. VHF-kanal 16 / VHF-DSC 70 går också att använda. Om nöden inte är akut går det att ringa till föreningen­s Trossi-tjänst på 0800 30 22 30.

 ?? FOTO: EMMA GRöNQVIST
FO ?? De frivilliga sjöräddarn­a ska vara beredda att rycka ut inom en kvart.
FOTO: EMMA GRöNQVIST FO De frivilliga sjöräddarn­a ska vara beredda att rycka ut inom en kvart.
 ?? TO: EMMA GRöNQVIST ?? minen anser att båtförare i allmänhet vet hur de ska bete sig
TO: EMMA GRöNQVIST minen anser att båtförare i allmänhet vet hur de ska bete sig
 ?? FOTO: EMMA GRöNQVIST ?? Markku Tamminen anser att båtförare i allmänhet vet hur de ska bete sig ute på sjön.
FOTO: EMMA GRöNQVIST Markku Tamminen anser att båtförare i allmänhet vet hur de ska bete sig ute på sjön.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland