Lina Teir vill visa solidaritet
Hon har på nära sett håll resultaten av Finlands asylpolitik. Därför vill Lina Teir tydligt visa var hon står.
– Jag hade lärt känna så många nya människor som kommit till Finland som asylsökande. Jag förstod vad de lämnat bakom sig och vilka deras omständigheter var, säger Teir om hur hon bestämde sig för att kämpa för en annan asylpolitik i offentligheten.
Att läsa Migris asylbeslut får Lina Teir att må fysiskt illa men att umgås med människor som delar hennes världssyn ger henne tröst. I stället för att debattera om feminismen gått för långt eller vem som håller med #metoo-uppropet borde vi mötas i gråzonen tycker hon.
– Jag har sett på nära håll hur de här människorna drabbas av vår asylpolitik. Jag har träffat människor som försökt begå självmord för att de känt sig så uppgivna och rädda att skickas tillbaka till livsfara. Jag har också hjälpt vänner att fly Finland och känner människor som plötsligt blivit tagna i förvar. Det har varit en massa surrealistiska ögonblick, säger konstnären och aktivisten Lina Teir som just nu känner att hon behöver vila ut och låta såren läka.
För Teir var det väldigt naturligt att agera och ställa upp då ett stort antal asylsökande anlände till Finland hösten 2015. Kampanjen We See You är kanske det Teir är mest känd för i Svenskfinland.
Hennes familj och släkt har alltid varit samhälleligt aktiva och ideellt arbete är inget främmande för dem.
– Jag hade tyckt och tänkt så mycket på vilka värderingar jag har och hur jag ville leva, men då jag riktigt rannsakade mig själv insåg jag att jag slutligen inte gjort så mycket, säger Teir.
Hon bodde då i Kristinestad och när Sideby med sina 140 invånare tog emot 80 asylsökande satte sig Teir i sin bil och körde dit.
– Jag har vuxit upp i en så skyddad verkstad och alltid litat på myndigheter. Jag har liksom tagit det förgivet att man kan lita på att Finland följer internationella bestämmelser och till exempel Genèvekonventionerna. Grundvärderingarna som genomsyrar vårt skolsystem har varit en självklarhet för mig och det var därför vi startade We see you – jag stod helt enkelt inte ut med att mitt land förändrades, säger Teir och beskriver hur hon egentligen gått igenom alla känslor som ingår i krisreaktioner sedan hon bekantade sig med människor som sökt asyl i Finland.
Möten mellan människor
Hon beskriver det som en omvälvande och chockerande men också givande upplevelse att följa med på så nära håll hur asylprocessen framskridit för de personer som anlände till Finland under och efter hösten 2015.
– Att få uppleva så fina möten med människor man inte har ett gemensamt språk med har gjort allting så meningsfullt. Jag började med att spela gitarr med asylsökande tonåringar och det blev en så fin och varm känsla genast.
Medmänskligheten tröstar
Finlands skärpta asylpolitik väckte en fly eller fäkta-respons i Lina Teir och då valde hon att fäkta.
– Jag hade lärt känna så många nya människor som kommit till Finland som asylsökande. Jag förstod vad de lämnat bakom sig och vilka deras omständigheter var. När jag sedan läste om planerna att försämra rättsskyddet för asylsökande reagerade jag väldigt starkt, säger hon.
Teir skrev ett inlägg om sina tankar i en Facebookgrupp och blev kontaktad av Linda Bäckman, en kvinna från Åbo.
– Jag kände inte henne från förut men två dagar senare talade vi i telefon och bestämde oss för att göra något. Vi ville visa solidaritet till dem som drabbas av lagförändringen och visa beslutsfattare att det finns vanliga medborgare som ser vad som pågår.
Volontärarbetet och We see you har gett Teir många nya bekanta och vänner. Dessutom är hon nöjd och stolt över att de människor som delar hennes värdegrund i asylfrågan har tack vare sociala medier fått mera uppmärksamhet och synlighet. Samtidigt som hon fått ta del av många tragiska människoöden finner hon tröst i medmänskligheten.
– För att bevara min tro på framtiden behöver jag se de så kallade goda människorna och inte enbart utsättas för trollen i kommentarsfälten. Det är också en del av hela poängen med We See you.
Det viktigaste som aktivismen lärt henne är betydelsen av protesten som en solidaritetsyttring. Hon vill att det står klart för människorna nära henne, men också andra, att hon inte godkänner den skärpta asylpolitiken och att förändringarna i rättsskyddet inte skedde i hennes namn.
Hon beskriver hur många saker
i hennes liv ställts på sin spets, inte minst det att hon blivit lite av en offentlig person i vissa sammanhang. Det är inget hon sökt utan något som varit nödvändigt för att lyfta fram de frågor som hon upplever behöva uppmärksamhet.
– Jag har själv också blivit synlig, kanske mer än vad jag är bekväm med.
Negativa och hatiska kommentarer har hon också fått höra men jämfört med många andra upplever hon att hon kommit ganska lätt undan.
Musiker, poet och berättare
Stundvis känns Finland väldigt polariserat och Teir tror att möten mellan människor är det bästa sättet att motarbeta problemet.
– Jag jobbar bland annat med berättande och då fokuserar jag på det vi har gemensamt i stället för det som vi inte har gemensamt. Vi måste möta varandra ansikte mot ansikte och inte sitta ensamma på sociala medier och bygga agg. Gång på gång märker jag att också jag själv har fördomar – att vara uttalat antirasist betyder inte att jag inte har fördomar.
Förändringen kan handla om små val, som att ta en morgonkaffet på ett annat kafé än vanligt och tala med en främling. I våras gjorde Teir precis detta och fick höra en 84-årig städerska berätta hela sin livshistoria.
– Hon berättade hur hon skriver pappersbrev till sin demenssjuka man som ligger på ett äldreboende. Vi skulle aldrig ha träffats om jag hade suttit kvar i min lilla bubbla, säger Teir och menar att vi borde ständigt tänja på vår bekvämlighetszon och ifrågasätta våra egna tankesätt.
Hennes musik och poesi skapas av känslor och upplevelser som byggts upp under en längre tid och därför ger hon till exempel ut nya låtar väldigt oregelbundet. Hon vill kunna sätta sig ner och känna hur orden bara rinner ut på pappret.
– Under den senaste tiden har sångerna ofta handlat om mänskliga rättigheter och människovärde. Alla de överväldigande upplevelserna behöver få ett uttryck på något sätt. Jag är i allmänhet ganska känslig och tar en massa intryck från min omvärld. Ofta känns skrivandet som det enda sättet att stå ut med olika händelser.
Djupt rotad rasism
Som vit finländare är det lätt att avvisa rasismen men Lina Teir har vittnat hur djupt fördomarna sitter då hon umgåtts med människor som utsätts för rasism.
– Det handlar om att få långfingret i ansiktet bara för att man råkar promenera på en gata men det förekommer också oegentligheter i till exempel polisens arbete. Jag har väl varit naiv som inte fattat det förut. För att inte tala om Migri – läs bara Jeanette Björkqvists grävande reportage!
Teir blir upprörd då hon talar om asylbesluten som hon läst. Hon säger att vi inte skulle godkänna motsvarande resonemang om det handlade om vita finländare och deras barn.
– Det skulle bli ett sådant ramaskri! Vi skulle inte godkänna sådana horribla, genomskinliga låtsasmotiveringar till att inte ge ett litet barn cancervård till exempel. Men när det handlar om en djupt traumatiserad irakisk pojke hänvisar de till barnkonventionen och hävdar att det är i barnets bästa intresse att avvisas till hemlandet. Det är ondska i skrift.
Då hon ser namnet på tjänstemannen som behandlat ett asylbeslut tänker hon på att det i slutändan handlar om en politik som Jussi Halla-aho dikterat. Låten Migris bödlar blev till efter att hon läste sina vänners asylbeslut.
– Det är mycket som är ruttet och det har min sorgeprocess handlat om.
De beslut som fattas i dag har långsiktiga konsekvenser som oroar Teir. Om Finland och EU frångår sina principer om asylrätt och människors lika värde är vi väldigt illa ute.
– Skiter man i mänskliga rättigheter väljer man också bort sina egna rättigheter, summerar hon.
Just nu skriver och regisserar Teir en interaktiv barnpjäs för Wasa Teater. Världen är så stor utspelar sig år 2025 i ett scenario där 70 000 finska barn är tvungna att fly.
– Om något motsvarande händer så hoppas jag att vi inte ändrar på våra lagar och bestämmelser så att vi är fullkomligt skyddslösa, säger Teir.