Presidenterna struntar i omvärldens kritik
Anna-Lena Laurén: Ingendera verkade särskilt bekväm med situationen. Konkreta resultaten uteblev.
Att Vladimir Putin och Donald Trump kommer bra överens kunde man tydligt se på toppmötet i Helsingfors, skriver Anna-Lena Laurén i sin analys.
Några genombrott blev det inte och de konkreta resultaten var närmast obefintliga, precis som väntat. Men bägge presidenterna gjorde två saker klart: De uppskattar varandra och struntar i omvärldens kritik.
Det enda man kom överens om var att grunda ett expertråd som ska grunna på hur de rysk-amerikanska relationerna ska förbättras. Den sortens råd förbinder inte någondera parten juridiskt – men ser bra ut.
Att Vladimir Putin och Donald Trump kommer bra överens kunde man tydligt se på toppmötet i Helsingfors. Några genombrott blev det inte och de konkreta resultaten var närmast obefintliga, precis som väntat. Men bägge presidenterna gjorde två saker klart: De uppskattar varandra och struntar i omvärldens kritik.
Stämningen i Rikssalen på presidentens slott var elektrisk inför Putins och Trumps gemensamma presskonferens – deras första någonsin. Bara ett begränsat antal journalister rymdes i den pampiga salen och trängseln då de gällde att hitta en så bra plats som möjligt var enorm.
När Putin och Trump marscherade in var bägge allvarliga. Det stod klart direkt att något stort genombrott inte var att vänta.
Ingendera verkade särskilt bekväm med situationen – Trump rynkade ögonbrynen och Putin hade sin vanliga min av en sfinx. Undan för undan blev de dock mer avslappnade. Trump kallade sitt möte med Putin en ”fortsättning på den amerikanska traditionen av djärv diplomati”. Därefter valde han sin vana trogen att lyfta fram sig själv.
– Förhållandet mellan USA och Ryssland har aldrig varit så dåligt som i dag. Det har dock ändrats för fyra timmar sen. Det enklaste av allt vore att vägra föra dialog, men det skulle inte ändra på något, sade Trump.
I början av presskonferensen var Putin nästan flegmatisk. Men när amerikanska journalister började ställa frågor om den påstådda ryska inblandningen i amerikanska val bet han till. På en direkt fråga till om han ville att Trump skulle vinna valet – och huruvida han försökte få sina tjänstemän att bistå honom – svarade Putin nästan triumferande:
– Ja, jag ville att han skulle vinna valet. Eftersom han ville förbättrar relationerna till Ryssland. Det är klart att vi känner sympati för Trump då han vill ha ett förhållande till oss. Är det inte normalt? undrade han.
”Putin dominerar”
Inom Ryssland har tongångarna inför Putins möte med Trump varit triumferande.
– Putin anländer till toppmötet med Trump efter ett strålande fotbolls-VM, med starka kort på hand. Han dominerar i Syrien, hans auktoritet växer. Trump anländer efter ett besvärligt Nato-möte och brittiska demonstrationer mot hans besök. Han kan inte förhandla ur en styrkeposition, twittrade Aleksej Pusjkov, som är ordförande för ryska federationsrådets utrikesutskott, inför mötet.
Sergej Markov, en politisk analytiker som tillhör hökarna och står Putin nära, skrev på Facebook att det första mötet mellan Putin och Trump var spänt.
– Båda ser väldigt spända ut. De tittar inte ens på varandra. Som två älskande på sin första träff, skriver Markov.
När Putin och Trump första gången skakade hand i Helsingfors var stämningen verkligen påfallande bister. De bägge presidenterna bedyrade visserligen att de var glada över att träffa varandra – men ingendera log.
Uppskattande försiktighet
Under presskonferensen var det tydligt att stämningen hade blivit något bättre. Men samtidigt kunde man också notera att presidenterna av allt att döma inte har kommit varandra speciellt nära på det personliga planet. De talar om varandra som ”President Putin” och ”President Trump”, inte Vladimir och Donald som är brukligt på den här nivån när man vill signalera att man har blivit du med varandra. Det finns ingen särskild personlig värme mellan dem, men inte heller fiendskap. Närmast verkade det handla om en slags uppskattande försiktighet. De talar väl om varandra – Trump kallar Putin ”en god medtävlare” och Putin säger att det är naturligt att känna sympatier för Trump. Men intrycket är fortfarande att de inte helt och fullt litar på varandra.
Putin gjorde en för honom ty- pisk manöver när frågan kom in på att USA:s justitieministerium anklagar 12 ryska medborgare för att ha hackat in sig på Demokraternas datorer under amerikanska presidentvalet 2016. Det var en fråga som kom ytterst olägligt inför mötet med Trump.
– Vi har ett avtal mellan USA och Ryssland om att bistå varandra när det gäller kriminella. Avtalet fungerar bra. Våra åklagarmyndigheter och förundersökare samarbetar. Vi kan även ta emot en officiell representant från USA som får vara närvarande då de tolv anklagade frågas ut. Men i så fall förväntar vi oss att USA ger oss samma möjligheter när det gäller ryska medborgare i USA som vi misstänker för brott, sade Putin i en skicklig avledningsmanöver – han vet mycket väl att USA aldrig skulle gå med på något sådant.
Inga konkreta resultat
Inför mötet hade många spekulerat i att Putin skulle försöka få Trump att avskaffa sanktionerna mot Ryssland. Detta avfärdar dock de flesta ryska experter, som säger att Putin aldrig kommer att be Trump om något. Något sådant skedde heller inte, lika lite som Trump gick ut och meddelade att han tänker erkänna Krim eller att Ryssland tänker sluta ordna militära övningar i Östersjön.
Mycket riktigt lyste de konkreta resultaten helt och hållet med sin frånvaro under mötet. Det enda man kom överens om var att grunda ett expertråd bestående av statsvetare, experter och militärer som ska grunna på hur de rysk-amerikanska relationerna ska förbättras. Den sortens råd är lätta att grunda och förbinder inte någondera parten juridiskt – men ser bra ut på ett symboliskt plan.
Ungefär på samma sätt kan toppmötet mellan Putin och Trump sammanfattas.