Mindre kött ger inte färre alger i finska förhållanden

MILJÖBELASTNING ”Mindre kött ger färre alger”, skriver ledarskribenten i HBL (15.7). Tyvärr motiveras påståendet inte närmare. Globalt sett kan här finnas en sanning då samma mängd animaliskt protein behöver en större åkerareal än produktionen av vegetabiliskt.

I finska förhållanden är påståendet felaktigt. EU:s

jordbrukspolitik förutsätter nämligen att den brukade jorden ska hållas i odlingsbart skick. En minskning av den fleråriga betes- och vallarealen leder till spannmålsodling. Detta i sin tur gör att växttäcket minskar vintertid och att gödslingsbehovet och eventuell avrinning till vattendrag ökar.

Om man väljer en animalisk eller vegetabilisk produkt har i finska förhållanden minimal betydelse då markarealen inte följer efterfrågan marknadsmässigt.

Skribentens mening om ”de inhemska, diffusa utsläppen från lantbruket” kräver

också en kommentar. Diffus belastning betyder nämligen miljöbelastning vars källa inte kan fastställas med säkerhet. Den förorsakas av årstidernas växling och består av fosfor som härstammar från alla växter, djur och mikrober.

En annan historia är att våra rödgröna tjänstemän ofta gillar att sätta den diffusa belastningen på jordbrukets ”skuldkonto”. Så det enda intellektuellt ärliga är att vi alla bör bojkotta livsmedel som producerats i områden kring Östersjön. Men fast vi gör slut på den sista bonden så kvarstår nog den ”diffusa belastningen” från Finlands gröna fält och skogar och säkert också städer. Så ”fosforn är central för uppehållande av allt liv”, enligt direktören Petri Lintinen från Geologiska forskningscentralen.

För övrigt har den finska köttproduktionen stigit jämt under femton år och ligger nu på cirka 81 kilogram per capita. År 2017 ökade också konsumtionen av nötkött något enligt Naturresursinstitutet Luke.