Thailändska pojkarna fick lämna sjukhuset
De försökte gräva sig ut och överlevde i nio dagar på bara regnvatten. Nu berättar de tolv thailändska pojkarna tillsammans med sin fotbollstränare om sina upplevelser när de satt fast i grottan. – Ett mirakel, säger en av pojkarna om när de till slut hit
Det blev många leenden och skratt under presskonferensen dit pojkarna anlände sedan de skrivits ut från sjukhuset vid lunchtid finsk tid. Och de såg ut att vara vid god fysisk och mental hälsa.
Journalisterna hade fått skicka in sina frågor i förväg för granskning, i ett försök att undvika att de skulle utlösa post-traumatiska reaktioner hos pojkarna. Regeringen hade dock gjort en stor sak av presskonferensen, som pågick i tre kvart och som sändes via flera nationella och internationella medier.
En av pojkarna berättar om känslorna när brittiska dykare till slut hittade fram till dem, efter nio dagar.
– Det var ett mirakel, jag var chockad, säger pojken.
Tanken var bara att göra ett kort besök i grottan, berättar tränaren.
– Vi bestämde oss för att gå in i grottan i utbildningssyfte, eftersom det var många som ville se den inifrån. Jag hade själv varit där inne förut, men många av pojkarna hade inte det, säger han.
Regnvatten räddningen
Men kraftiga regn fick vattnet i grottan att snabbt stiga och pojkarna blev fast på en landtunga, omgivna av vatten och mörker. De berättar om hur de sparade på batteriet i den ficklampa som de fått med sig för att kunna använda den när den behövdes.
Gruppen saknade helt mat – men kunde turligt nog dricka regnvatten som sipprade in i grottan.
Efter fyra–fem dagar började de försöka ta sig ut på egen hand, berättar tränaren Ekkapol Janthawong. En av dem kände till att det skulle finnas en annan utgång ur grottan, men då det tycktes omöjligt att nå den beslutade de sig för att försöka gräva sig ut.
– Vi turades om att gräva, till sent på nätterna, berättar tränaren.
Jag sade bara att jag skulle gå ut för att spela fotboll. Jag smög ner en ficklampa i ryggsäcken. Om jag skulle ha sagt att jag skulle till grottan skulle jag inte ha fått gå hemifrån
Hedrar hjältedykaren
Flera av pojkarna svarar att de fortfarande drömmer om att bli professionella fotbollsspelare. Men även marinsoldat – det yrke som den dykare som avled i samband med räddningsinsatsen hade – svarar en av dem, och får medhåll av flera andra.
De passar även på att framföra sina kondoleanser till dykarens familj:
– Vi hoppas att han befinner sig på en bra plats. Vi tackar honom från djupet av våra hjärtan.
– Jag har lärt mig att det är viktigt att tänka efter innan man gör något, annars kan konsekvenserna bli allvarliga, svarar en av pojkarna på frågan om vad han tar med sig av sina upplevelser.
– Efter den här upplevelsen kommer jag att leva mitt liv fullt ut, tilllägger pojken.
Ber om ursäkt
”Förlåt”. Det är det första pojkarna kommer att säga till sina föräldrar när de återförenas, berättar de. Detta då nästan ingen av dem berättade att de planerade att gå in i grottan när de gick hemifrån den dagen, utan sade att de skulle iväg och spela fotboll.
– Jag sade bara att jag skulle gå ut för att spela fotboll. Jag smög ner en ficklampa i ryggsäcken. Om jag skulle ha sagt att jag skulle till grottan skulle jag inte ha fått gå hemifrån, säger en av dem.
Pojkarna och deras tränare gick in i grottsystemet Tham Luang den 23 juni och hittades nio dagar senare, flera kilometer in i grottsystemet. Räddningsinsatsen engagerade en hel värld.
Efter flera dagars förberedelser och diskussioner om bästa sättet att få ut dem genomförde räddningsarbetarna till slut en riskfylld, men lyckad, insats där dykare transporterade pojkarna genom flera vattenfyllda passager.
De sista pojkarna att föras ut hade suttit fast i grottan i totalt 18 dagar.