Det är en myt att mindre kött ger färre alger

ALGBLOMNING Katarina Koivisto skriver i ledaren i HBL 15.7 att mindre kött ger färre alger, och upprepar därmed ett mantra som inte är helt sant.

Lantbruk har en hel del miljökonsekvenser, men det är främst odling av ettåriga växter som förorsakar avrinning av kväve, fosfor och andra näringsämnen. Vid odling av ettåriga växter är marken oskyddad en stor del av året och det gör att marken utsätts för erosion och oxidation. Bar, oskyddad mark är faktiskt en av de största källorna till atmosfärens förhöjda koldioxidhalt. Ettåriga växter används både som människoföda och djurfoder.

Fleråriga växter används däremot nästan enbart som djurfoder, antingen insamlat som hö eller ensilage, eller så används marken som betesmark. Betesmark är den mest ekologiska av all mark inom lantbruket. Artrikedomen är tusenfaldig jämfört med monokulturer både när det gäller växter och insekter. Mängden mikroorganismer i betesmark gör att mängden kol i marken ständigt ökar och marken kan absorbera och hålla vatten. Avrinningen av näring till vattendrag är i det närmaste noll.

Problemet med köttproduktionen i dag är att djuren föds upp på foder, främst spannmål, som odlats som ettåriga monokulturer där växt-, insekts- och svampbekämpningsmedel har använts för att ta kål på konkurrerande växter, insekter och svampar. Fodret skördas, transporteras, lagras och ges sedan till djuren. Då djuren i dag finns i stora fabriksartade anläggningar blir det problem med avföringen, som ofta rinner ut och förorenar vattendrag och grundvatten.

Om djurhushållning skulle bygga på att hålla betande djur kunde vi inte bara minska på den negativa effekten av spannmålsodling för foder, vi skulle också komma ifrån en hel del transporter och framför allt skulle avrinningen bli nästan noll. Avföringen från betande djur är inget miljöproblem, utan näringen upptas på kort tid av alla tusentals mikroorganismer, hålls i naturens kretslopp och hjälper faktiskt till att binda kolen som växterna har tagit upp ur atmosfären.

Om vi vill motverka algblomning skulle det gälla att berika floran av mikroorganismer i havet. Om det är lantbrukets kemikalier eller kemikalierna i städernas reningsverk som tagit kål på Östersjöns naturliga mikroorganismer borde undersökas. Nu är det endast cyanobakterierna som lyckas ta upp näringen som finns i havet. Och cyanobakterierna, som ofta kallas blågröna alger, växer extremt snabbt genast när vattentemperaturen höjs.

Hur skulle det vara att plantera ut tusentals olika mikroorganismer i havet? Mikroorganismerna skulle fritt få konkurrera om näringen i havet och så småningom via näringskedjan omvandlas till föda för fiskar och god mat på tallriken. THOR-FREDRIC KARLSSON Helsingfors