Sommar med och utan spänning

Världslitteraturen bjuder på tillräcklig spänning utan krystade mordhistorier.

Före måndagens toppmöte skrev en utländsk vän och frågade om jag tyckte att det var spännande. Mitt svar: Tja, vad ska man säga när två av världens förnämsta orosstiftare möts i hemtrakten? Nu har värdlandets spänning upplösts i sommarhettan, men knappast försvann spänningen mellan de två kärnvapenstaterna.

Det sägs att många får sitt behov av spänning tillgodosett genom att sluka detektivromaner och deckare under semestern. Jag sårar kanske entusiasterna: Jag hittar inga sådana på sommarstugans bokhylla. Världslitteraturen bjuder på tillräcklig spänning utan krystade mordhistorier. Men helt hopplösa är vi inte på vår holme. Här finns nämligen en nästan komplett samling av Agatha Christies Hercule Poirot-videor som kan ses i repris under en regnig dag, då vi hunnit glömma vem mördaren är.

Genren spännande exotiska äventyr företräds på hyllan av tre favoritförfattare: Stevenson, Conrad och Kipling. Märkligt nog hittar jag alltid nya noveller av de produktiva herrarna på bokhandlarna i världens storstäder. På jakt efter europeisk spänning hittar jag Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag. Den illustrerar att politisk terror inte är något nytt i Europa – anarkisterna plågade makthavarna före första världskriget. Rysslands Boris Akunin behandlar samma tidsperiod i sina historiska spion- och konspirationsböcker.

Mera spänning än någon deckare erbjuder nog Mario Vargas Llosas Bockfesten, det förbryllande namnet på boken om det lyckade attentatet mot diktatorn Truijillo. Nobelpristagaren bygger skickligt upp en nästan olidlig spänning, detta som en varning till eventuella nya läsare. Matti Klinges memoarbok på 419 sidor, Anarkisti kravatti kaulassa, handlar inte om terrordåd, titeln till trots.

En påminnelse om 1918 dyker upp med Flickan från Pellingeskären, berättelser för ungdom av Alfred Smedberg utgiven i Uddevalla 1922. En Helsingforsfamilj flyr till sin sommarstuga och husets dotter, utklädd till fiskarflicka, gör farliga matuppköpsfärder till den röda huvudstaden.

I det idylliska Pellinge minns man historien om Sune Englund från Stor-Pellinge, soldaten som 1942 blev krigsfånge öster om Ladoga och fick ena benet amputerat på ett ryskt krigssjukhus. Han gick med på att bli rysk agent för att bli hemskickad. Efter träning i telegrafi landsattes han av en rysk u-båt utanför Lovisa och paddlade inåt i en gummibåt tills han upptäcktes av kustbevakningen.

Efter förhör etablerades han som ”rysk agent” på Granö i Helsingfors och sände falska meddelanden till sina uppdragsgivare som synbarligen trodde på att man hade en pålitlig rapportör i Pellinge. Efter kriget blev radioteknik Sune Englunds yrke tills han pensionerades 1977.

På hyllan finns också boken Kivikirkon salaisuus (Stenkyrkans hemlighet), en dramatisk ungdomsroman om hur ryssarna intog och brände Borgå i maj 1708, som min mor fick i present 1937. Vi har tagit emot många ryska besökare. Vladimir Putins senaste besök hör lyckligtvis till de mindre spännande.