Övertydligt gangsterdrama
■ Killing Them Softly (USA 2012) är baserad på George V. Higgins deckare Cogan’s Trade från 1974. Där boken utspelar sig på 70-talet har manusförfattare och regissör Andrew Dominik (The Assassination of Jesse James) här förflyttat handlingen till ett USA år 2008, tyngt av ekonomisk kris och social nedgång. Här dras paralleller mellan den kriminella undervärlden och Wall Street – bägge smutsiga ekonomiska spelplaner där vissa saker måste offras för att andra ska fungera.
Johnny (Vincent Curatola) skickar småtjuvarna Frankie (Scoot McNairy) och Russell (Ben Mendelsohn) att råna ett maffiastyrt pokerspel hos Markie Trattman (Ray Liotta). Tanken är att Trattman själv ska få skulden då han har rånat sig själv förut. Och Johnny har rätt, Trattman misstänks genast. Men rånet skapar ekonomisk obalans i gangstervärlden och ”entreprenören” Jackie Coogan (Brad Pitt) kallas in för att reda upp härvan.
Jackie tar i sin tur hjälp av James Gandolfinis alkoholiserade och åldrande gangster Mickey. Det är en relativt liten roll men Gandolfini gör det mesta av det. Mickey är en föredetting och han vet det. Han super, knullar och svamlar om gamla minnen. Pitt och Gandolfini står tillsammans för filmens bästa scener, det är så att en önskar att filmen hade handlat mer uteslutande om dem.
Filmen är överlag både snygg och full av imponerande rollprestationer. Men tyvärr litar inte Dominik på att tittaren kan förstå något alls på egen hand. Den politiska undertexten är skrattretande påtaglig. Såväl Barack Obama som George Bush finns med genom radiosändningar och tv-program i bakgrunden, och referenser till den ekonomiska kraschen 2008 dyker upp till lust och leda. Vidare introduceras Coogan till tonerna av Johnny CashsThe Man Comes Around och de två rånarna injicerar till The Velvet Undergrounds Heroin. Det är svårt att inte himla med ögonen vid sådana tillfällen.
Övertydligheten är filmens största ok, den underminerar nämligen samtliga paralleller Dominik verkar vilja dra. Resultatet är en film som är mer intresserad av idén om att säga något om samhället, än att faktiskt göra det. Synd. Hero 21.00
martina.moliis-mellberg@ksfmedia.fi
MARTINA MOLIIS-MELLBERG