Dagarna efter Helsingfors har varit snudd på surrealistiska.
Det tog inte Donald Trump mer än några timmar att lämna Helsingfors efter toppmötet med Vladimir Putin på måndagen, men det kommer att ta betydligt längre för honom att skaka av sig det politiska nedfallet.
Juri von Bonsdorff i analysen på sidan 14
Efterspelet i Washington D.C. har redan dragit ut en vecka och visar inga tecken på att avta. Dagarna efter Helsingfors har varit snudd på surrealistiska till och med för Trump, och dess politiska betydelse är fortfarande oviss.
När Trump landade på flygbasen utanför Washington D.C. på natten efter mötet, gjorde han det mitt i en sällan skådad kaskad av ursinnig kritik både från höger och vänster. Trumps prestation i Helsingfors varierade i beskrivningarna från oförsiktig och oförberedd till förrädisk. Även de närmaste betrodda i kongressen och de konservativa medierna lät honom förstå att han begått en stor blunder när han förödmjukade sina egna underrättelseorgan genom att tillsynes tillskriva Putin mera trovärdighet än dem i frågan om Rysslands påstådda inblandning i det amerikanska presidentvalet.
Följande dag, enligt rapporter i amerikanska medier, hade Trumps närmaste rådgivare i Vita huset lyckats övertyga den motvillige presidenten att läsa upp ett skriftligt utlåtande i samband med ett möte han höll. I det utlåtandet beskrev Trump hur han vid presskonferensen i Helsingfors hade använt ordet would i stället för wouldn’t. Med den korrigeringen skiftade betydelsen från att han ifrågasatte att den påstådda ryska inblandningen skett i verkligheten till att han ansåg den fullt möjlig och till och med sannolik.
Republikanerna i kongressen
drog en suck av lättnad eftersom de nu kunde hävda att Trump visserligen varit klumpig, men att han rättat till sitt misstag. Allt var åter frid och fröjd. Presidenten tror trots allt mer på sitt justitieministerium, FBI och CIA än på Putin, KGB och GRU. Men demokraterna, och många andra, skakade på huvudet i misstro och häpnad över förklaringen. Hur kunde det ta Vita huset ett dygn att rätta felet, om det faktiskt var ett misstag? Dessutom raderade inte det ena ordet det faktum att Trump också hade, med ett flertal andra ord, beskrivit Putins dementier som starka och kraftfulla. Trump såg dessutom ut som en gisslan som under gevärshot tvingades läsa upp en text som skrivits åt honom.
Den enda gången han tittade upp från pappret och improviserade, trampade han genast i klaveret genom att tillägga att det också kan vara andra än Ryssland som hackat datorer. De amerikanska underrättelseorganen har pekat ut Ryssland och Putin och ingen annan, men det hade Trump alltså fortfarande på tisdag svårt att acceptera helt och hållet.
Följande dag fortsatte
problemen då Trump inför tv-kamerorna i Vita huset svarade nej på frågan om Ryssland fortfarande försöker attackera USA. Det svaret stod igen i bjärt kontrast med de amerikanska underrättelseorganen som varnat för att Ryssland redan är i full färd med förberedelser för valet i höst. Följande dag fick Vita huset åter försöka släcka den nya branden genom att säga att presidentens nej hade syftat på att han inte tänkte besvara flera frågor från pressen och inte på själva frågan om pågående ryska aktiviteter. De närvarande journalisterna var av annan åsikt.
Följande fadäs kom samma dag då Vita husets pressekretare Sarah Sanders valde att inte omedelbart skjuta i sank Putins idé om att låta Ryssland förhöra en grupp amerikanska medborgare som Ryssland betraktar som suspekta, bland annat den förre ambassadören i Moskva, Michael McFaul. Putin presenterade idén vid presskonferensen i Helsingfors som en quid pro quo för att låta den särskilde åklagaren Robert Mueller förhöra de ryska officerare som åtalats för inblandning i det amerikanska valet.
I klartext ville Putin skicka ryssar till USA för att förhöra en ambassadör som besitter topphemliga uppgifter om USA. Att Sanders inte direkt avfärdade förslaget som idioti, utan konstaterade att presidenten ska träffa sitt team och att Vita huset informerar pressen när det finns ett uttalande om frågan, ansågs oförlåtligt över hela det politiska spektret.
Åter grävde demokraterna
i kongressen fram grundlagens definition på landsförräderi och republikanerna kallade idén absurd och naiv. På torsdagen godkände senaten med rösterna 98-0 en resolution som uppmanade Trump att inte låta representanter för den ryska regeringen förhöra amerikanska diplomater eller tjänstemän.
Under den gångna veckan har Donald Trump försökt i tv och på Twitter städa upp kaoset han lämnat efter sig. Han har till och med indirekt beskyllt Putin för att vara ansvarig för attacken mot den amerikanska demokratin. Men Trump skulle inte vara Trump om han inte i slutändan gjorde just det han själv vill, oavsett vad omvärlden tycker. På torsdagen, när han precis beskrivit Putin som en skurk, berättade Vita huset att Trump skickat en inbjudan till den ryska presidenten att besöka Washington i höst.
– Ursäkta vad var det du sa, frågar en oförstående Dan Coates, den högsta chefen för de samlade underrättelseorganen i USA, när nyheten berättades för honom under hans direktsända uppförande på en tankesmedja.
– Oookeeeej, forsatte han med en förvåning som vittnade om total chock.
– Det kommer att bli speciellt, sa han vidare innan han vände blicken mot publiken och skrattade nervöst.