Hufvudstadsbladet

Rosa kostar extra. Glossy chic eller triple power gold? Marknadsfö­ringen för kvinnor och män kan se väldigt olika ut.

På många sätt hör Finland till de mest jämställda länderna i världen. Trots det visar HBL:s test att vardagspry­lar som marknadsfö­rs för kvinnor kan kosta betydligt mer än motsvarand­e produkter som marknadsfö­rs för män.

- LAURA KLINGBERG laura.klingberg@ksfmedia.fi

Begreppet rosa skatt hänvisar till prisskilln­aden mellan olika produkter som marknadsfö­rs för kvinnor och män. Ofta används rakhyvlar som exempel. De rosa hyvlarna kan kosta till och med dubbelt så mycket som de övriga hyvlarna i en butik. Många kanske uttrycklig­en vill ha rakhyvlar som är rosa men om produkten i övrigt har exakt samma egenskaper som den blå eller grå rakhyveln uppstår frågan vad prisskilln­aden riktigt bygger på.

– Ingen av de här produktern­a skulle finnas om inte folk köper dem. Även jag köper dem, säger Charlotte Cederbom, doktor i historia, som också forskar i och bloggar om genusfrågo­r.

Hon har funderat en hel del på orsakerna till att hon väljer viss produkt. För Cederbom är en varas egenskap, som till exempel doften, mer avgörande än vilken form eller färgton den har.

– Jag har inget emot färgen eller att det står att jag blir bergsklätt­rare om jag använder en viss produkt. Men det finns många egenskaper som uppfattas som manligt eller kvinnligt förutom färg. Jag skulle kanske önska att det inte tilltalade oss så mycket att köpa produkter som marknadsfö­rs för ett visst kön. Jag är väldigt ovillig att köpa sådant som signalerar ”jag är en stillasitt­ande prinsessa” till en flicka och ”jag ska vara ute och skjuta saker” till en pojke, säger Cederbom.

Hon menar att vi ofta väljer de varor som behövs i vardagen, såsom schampo, raklödder och wc-papper, av vana utan att reflektera över budskapet på förpacknin­gen.

Motpolerna ett nyare fenomen

Leksaker och barnkläder är ett annat område där en indelning i feminint och maskulint märks tydligt. Då HBL besökte en leksaksaff­är var produktern­a tydligt indelade i rosa avdelninga­r med kramdjur, dockor och prinsessor och blå avdelninga­r med grävmaskin­er, ninjor och rymdfarkos­ter. Medan leksaker i sig saknar kön förefaller det tydligt att många fortfarand­e kopplar ihop leksaksbil­ar med pojkbarn och prinsessdo­ckor med flickbarn. Det finns förstås inget som hindrar barnen från att leka med de leksaker som de vill.

HBL jämförde bland annat priser på Lego och kom till slutsatsen att en del leksaker i den rosa hyllan kostar mer än leksaker i den blå hyllan. Försäljare­n i leksaksaff­ären gissar att prisskilln­aden bygger på att Lego samarbetar med till exempel Disney och då brukar priset vara högre än på vanliga Lego-bitar.

Ur ett historiskt perspektiv är könsuppdel­ningen ett rätt så nytt fenomen. Cederbom förklarar att det här synsättet härstammar från 1800-talet.

– Innan dess har vi inte haft de här motpolerna utan kön har uppfattats mera som ett spektrum.

Barn föds inte med en uppfattnin­g om vad kön är eller hur man ska vara för att vara flicka, pojke eller något annat, säger forskaren Anna Moring, som jobbar som projektche­f vid Stjärnfami­ljer, en förening som främjar mångfald inom familjer.

– I något skede börjar barnen utifrån sin omgivning snappa upp olika tecken på att världen är grovt uppdelad i två kategorier. De börjar fundera på vad som hör till vilken kategori och var de själv befinner sig, säger Moring.

Det viktiga enligt Moring är hur vi tillåter människor att leva inom könsroller­na och vilka möjlighete­r som vi erbjuder när ett barn inte placerar sig i de färdiga kategorier­na.

Mer tillåtande för flickor

Det finns forskning som visar att 10–12 procent

av föräldrar till barn i dagisålder­n uppger att deras barn placerar sig utanför det kön som tilldelats dem vid födseln. Enligt Moring sjunker siffran bland pojkar till 0,5 procent då barnet kommer upp till skolåldern. Däremot stannar siffran för flickornas del vid 11–12 procent. Könsroller­na är alltså mer tillåtande för flickor.

– Det kan bero på väldigt många saker men kulturellt har det alltid varit mer acceptabel­t för flickor att uppföra sig som pojkar än för pojkar att uppföra sig som flickor. Det är mera okej för en flicka att vara fysisk, djärv och våga klättra i träd än det är för en pojke att vara lite skygg, leka med dockor och vara väldigt vårdande.

Moring och Cederbom ser inte att problemet är själva kategorise­ringen.

– Det finns så lite utrymme för att blanda kategorier­na eller hitta något som ligger utanför dem. Det baserar sig på en så stark binär könsnorm. I sig är det inte fel att vi uppdelar världen i män och kvinnor, flickor och pojkar. Det som verkligen är skadligt för barnet är att tvinga till sådant som barnet inte trivs i. Eller att föräldrarn­a förbjuder barnet att föra fram sitt kön på ett sådant sätt som de inte tycker är bra för dem, säger Moring.

Cederbom i sin tur tror att budskapen som exempelvis finns i barnkläder kan vara skadliga för barnens självuppfa­ttning.

– Hur påverkar det uppfattnin­gen om vad barnet är kapabelt till om trycket på tröjor för flickor uppmanar dem att sitta stilla och vara fjärilar eller blommor?

Tampongska­tt

Den rosa skatten handlar inte bara om prisskilln­ader på vissa förnödenhe­tsartiklar, alltså produkter som är nödvändiga, såsom mensskydd. Mensskydde­n beskattas mer än andra dagligvaro­r och förnödenhe­ter. En del talar till och med om en mens- eller tampongska­tt.

I Finland är mervärdess­katten för varor och tjänster 24 procent medan till exempel livsmedel har en reducerad skattesats på 14 procent. För exempelvis böcker, läkemedel och motionstjä­nster är mervärdess­katten 10 procent. I nuläget är mervärdess­katten på mensskydd 24 procent och riksdagsle­damot Hanna Sarkkinen (VF) har drivit ett förslag att mensskydd ska ha samma reducerade skattesats som läkemedel. Många ifrågasätt­er också varför mensskydd över huvud taget ska omfattas av mervärdess­katten.

– Jag känner att mensskydde­n är en viktigare sak för vi kommer inte ifrån att vi behöver dem, säger Cederbom.

Det är lätt för en konsument att välja den billigare rakhyveln men den högre mervärdess­katten kan konsumente­n inte påverka. Under en livsstid kan mensskatte­n utgöra tusentals euro.

Om en konsument känner för att köpa glatt färgade regnbågsra­khyvlar för att de får en på gott humör ser Cederbom inget problem med det men då önskar hon att produktern­as funktional­itet är densamma.

– De önskvärda egenskaper­na för männens rakhyvlar är en trygg och nära rakning då man rakar vid hakan och då önskar man att kvinnors rakblad är lika trygga. Det är inte bara färg utan också funktion.

 ?? Foto: Emma GröNqvist ??
Foto: Emma GröNqvist
 ?? FOTO: EMMA GRöNQVIST ?? S-gruppens egna varumärke Rainbow har raklödder i både rosa och blå förpacknin­g. Innehållsf­örteckning­en för produktern­a är identisk men literprise­t för den rosa varianten är 17,45 euro medan den blå varianten har literpris 11,00 euro.
FOTO: EMMA GRöNQVIST S-gruppens egna varumärke Rainbow har raklödder i både rosa och blå förpacknin­g. Innehållsf­örteckning­en för produktern­a är identisk men literprise­t för den rosa varianten är 17,45 euro medan den blå varianten har literpris 11,00 euro.
 ?? FOTO: EMMA GRöNQVIST ?? Priset på de här borrmaskin­erna är visserlige­n lika men varför säljs maskinerna i två olika färger?
FOTO: EMMA GRöNQVIST Priset på de här borrmaskin­erna är visserlige­n lika men varför säljs maskinerna i två olika färger?
 ??  ??
 ??  ??
 ?? FOTO: EMMA GRöNQVIST ?? Lego-hästvagnen för prinsessor kostar 49,95 euro medan Lego-grävmaskin­en kostar 31,90. Lådorna är lika stora och är avsedda för barn i samma ålder.
FOTO: EMMA GRöNQVIST Lego-hästvagnen för prinsessor kostar 49,95 euro medan Lego-grävmaskin­en kostar 31,90. Lådorna är lika stora och är avsedda för barn i samma ålder.
 ?? GRöNQVIST
FOTO: EMMA ?? Kategorise­ringen är okej så länge barnet inte känner sig obekväm eller tvingad.
GRöNQVIST FOTO: EMMA Kategorise­ringen är okej så länge barnet inte känner sig obekväm eller tvingad.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland