Fruntimmersveckan
i skrivande stund hör jag hur regnet skvalar ner där ute. Det är ett så avslappnande ljud som jag antar sänker pulsen hos de allra flesta. Speciellt för mig som i egenskap av bonde jobbar mycket på vädrets villkor, blir skillnaden mellan solsken och regn så påtaglig. I går var en lång och intensiv dag med grässkördande innan regnet skulle komma. I dag är en dag av småsysslor, eftertanke och återhämtning.
Också för semesterfirare tror jag regnet är välkommet. Många lever närmare naturen under sin semester än i sin vardag och en regndag kan jag tänka mig ger ännu större möjlighet till att slappna av ordentligt och bara låta tiden gå som den vill.
Till min förvåning läste jag att fruntimmersveckan som ju infaller nu i högsommaren oftast är regnig. Men visst är det bra med en pausvila innan andra halvleken av sommaren tar vid. Förlåt fotbollsterminologin, det blev visst lite mycket av fotbolls-VM. Ännu ska många semestrar fullbordas, ännu ska kräftorna ätas, släkten träffas, böckerna läsas ut, spannmålen skördas, beten stängslas och mycket mer innan höstens stillande regn får komma.
fruntimmersveckan får mig också att tänka på mig själv som kvinna. Speciellt en dag då jag igen känner i kroppen att det var hårt fysiskt arbete i går och jag frestas att tänka att det hade varit lättare att vara man. Jag har ända sedan jag var liten dragits till många så kalllade manliga intressen. Fotboll, träslöjd, jakt och lantbruk, bara för att nämna några. Jag har inte varit så mån om att bejaka mera kvinnliga intressen även om de också finns.
Varje gång jag ska gå på bröllop önskar jag att jag hade lärt mig sminka mig själv, men är trots allt fortfarande inte tillräckligt intresserad för att sätta den tid som skulle krävas. Men jag är i alla fall glad att jag i motsats till en stor del av min barndom nu tycker om att ibland, när tillfället ges, också framhäva min kvinnlighet och klä mig i klänning och låta någon hjälpsam sminka mig.
ibland undrar jag om mina val av intressen inte handlar om vilken miljö och umgänge jag trivs i eller är van med. Som jag minns det var det min brors och mina pojkkusiners lekar som var de mest spännande och dominerande i min tidiga barndom.
Är det helt enkelt så att det var i den miljön jag växte upp och därför där jag känner mig som mest hemma? Även om just min härliga bror och mina kusiner alltid till min glädje har varit bra på att visa också så kallade kvinnliga sidor. Som att röras till tårar under något tal eller med talang hantera en symaskin.
Ju mer jag skriver om det här desto mer frustrerad blir jag på mig själv och mina stereotypier. Kvinnligt och manligt är ord som egentligen ofta kunde bytas ut mot något mera beskrivande. Det jag äntligen kommit tillrätta med är att jag är kvinna och jag har de intressen jag har. Jag är glad att jag inte låtit mig avskräckas från dem bara för att de ibland beskrivs som manliga.
Det jag äntligen kommit tillrätta med är att jag är kvinna och att jag har de intressen jag har. Jag är glad att jag inte låtit mig avskräckas från dem bara för att de ibland beskrivs som manliga.