Kämäräinen tillbaka på tronen efter de becksvarta åren
Det är inget snack om saken: Sanna Kämäräinen var den gladaste idrottaren i Jyväskylä. Hon har all orsak att le: skadorna är i backspegeln och EM väntar runt hörnet. – Idrotten är så underbar! säger Kämäräinen med eftertryck.
977 dagar – det är en liten evighet för en idrottare som går skadad och inte kan tävla. Diskuskastaren Sanna Kämäräinen var i sitt livs form 2015, men åkte sedan på bakslag efter bakslag.
Diskbråck och ryggoperationer höll henne borta från tävlingarna i nästan tre år. Hon funderade på att sluta, men bet ihop och kämpade på. Till slut var kroppen redo för en återkomst till diskusringen. Då hon gjorde comeback i Paavo Nurmi Games i juni hade hon inte tävlat sedan Sverigekampen 2015.
– Kroppen kan återhämta sig från väldigt svåra problem. Det var väldigt nära att jag aldrig skulle kunna kasta igen – eller inte i varje fall på den här nivån, säger Kämäräinen.
Comebacken gick bättre än förväntat. Hon kastade direkt 54,91 och klarade EM-gränsen på 56 meter några veckor senare. Nu kan hon också titulera sig finländsk mästare – igen.
Lördagens regn och mörka moln hade förbytts till strålande solsken då Kämäräinen i går kastade 56,86 i den andra finalomgången och ökade på till nya säsongsbästa 56,96 med följande kast. Hon kunde inte sluta skratta. Varje gång kameran zoomade in på Kämäräinen log hon stort.
– Det här var så viktigt! Det bästa av allt är att ryggen håller och att jag får göra det jag älskar, säger Kämäräinen och ler lyckligt i intervjuzonen.
Kämäräinen idrottar på kroppens villkor och har tagit det lugnt direkt ryggen har värkt, vilket den gjort under vinterträningarna och efter Paavo Nurmi Games. De senaste månaderna har hon varit helt symptomfri.
Nu är frågan var gränsen går. Kämäräinen kastade 61,07 innan de svåra skadorna.
– Jag tror på allvar att jag kan återvända och till och med bli bättre än tidigare. Varför inte?
Redan nu känner Kämäräinen att hon har några meter till i kroppen. Det bådar gott med tanke på att EM står på schemat om några veckor. Men då måste kroppen hålla. Kämäräinen vet att hon måste ta det säkra före det osäkra även om det känns jobbigt att tänka så.
– Det är så svårt! Idrottare vill så gärna göra goda resultat. Det är en passion och en inre eld. Jag har många gånger tränat för mycket. Om jag kunde tipsa mitt yngre jag om någonting är det att ta det lugnare. Tydligen måste man lära sig den hårda vägen.
Leveelahti knep silver
Kämäräinen tog sitt femte FM-guld i överlägsen stil. Helena Leveelahti, färsk silvermedaljör från U20-VM, slutade tvåa på 52,43 och tog sin första FM-medalj. Katri Hirvonen knep brons med 52,32 medan EM-klara regerande mästaren Salla Sipponen hade stora problem och noterades för bara 46,27.
Leveelahti var en aning nedstämd efter tävlingen.
– Min insats var inte den bästa möjliga i dag och verkligen inte lika bra som i Tammerfors. Nå, det är helt okej med silver, säger hon.
Nu får Kämäräinen, Leveelahti
och Sipponen börja blicka fram mot säsongens stora höjdpunkt: EM i Berlin.
Det bästa av allt är att ryggen håller och att jag får göra det jag älskar.
Jag tror på allvar att jag kan återvända och till och med bli bättre än tidigare. Sanna Kämäräinen