Fin belysning av ljusets kulturhistoria
Titeln på Jan Garnerts bok, Ut ur mörkret, träffar mitt i prick. Ljuset som symbol för sanningen gav namn åt 1700-talets filosofiska upplysning på alla språk.
FACKLITTERATUR Jan Garnert: Ut ur mörkret Historiska media
Tillgång till ljus, och sätten att uppbringa ljus, har varit en viktig del av vardagen på våra breddgrader, nästan lika viktiga som att få tak över huvudet och mat på bordet. SoIen var länge den enda konstanta och pålitliga ljuskällan och den genomsyrade det nordiska bondelivets årscykel.
I dagens alltmera urbaniserade värld är vi ovana vid totalt mörker, och kunskapen om hur man historiskt har hanterat och uppbringat ljus kan verka som en bagatell. Jan Garnerts studie i ljusets kulturhistoria öppnar upp dörrarna till denna svunna värld och till kunskap som varit så självklar under tidigare århundraden.
Det kronologiska upplägget tar avstamp i 1700-talet då ljuset under mörka tider också på ett självklart sätt återspeglade ståndssamhällets sociala och ekonomiska hierarkier. Tiden fram till fotogenlampans genombrott på 1860-talet, och de många ljusinnovationer som följde, var till stora delar en mörkrets tid.
Det var få förunnat att sitta i vaxljusets eller oljelampans sken och läsa, eller förströ sig med kortspel eller musicerande. Endast välbärgade kunde med hjälp av artificiellt ljus unna sig en friare dygnsrytm. De flesta gjorde sina inomhussysslor med en väl inövad fingertoppskänsla i ett halvdunkel, ofta med köksbrasan eller en lyssticka av trä som enda ljuskälla.
Författaren hävdar att den ekonomiska nedgången och påföljande proletariseringen under 1800-talets första hälft betydde att, ”aldrig i Sveriges historia har så många haft det så mörkt som då.”
Skillnad
Garnert är mycket kunnig på sitt område, både i stort och smått. Beskrivningarna av förmoderna och moder- na ljusanordningar är noggranna och tydliga och både de tekniska och sociala sammanhangen förklaras.
Det har nämligen alltid varit skillnad på ljus och ljus. Hierarkin mellan talgljus, vaxljus och senare de nya stearinljusen var grundmurad i det förmoderna samhället. De illaluktande talgljusen av får- eller oxtran mjuknade redan i 20-graders värme, medan vaxljusen som klarade högre värme var dyra. Att hushålla med ljuset var lika självklart som att uppfatta extravagansen i påkostade hovceremonier med hundratals brinnande vaxljus i silverkandelabrar.
De detaljerade tekniska redovisningarna i boken balanseras upp av de digra referenserna till bildkonst och litteratur. Bokens mångtaliga illustrationer, inte sällan människor i upplysta interiörer, visualiserar det Garnert beskriver. Författaren rör sig främst i en svensk kontext, men de flertaliga hänvisningarna till finländsk konst och litteratur bör speciellt nämnas.
Stridsfråga
Bokens titel, Ut ur mörkret, träffar mitt i prick. Ljuset som symbol för sanningen gav namn åt 1700-talets filosofiska upplysning på alla språk. Ljuskällornas tekniska utveckling och drastiskt ökade tillgänglighet för alla är en central del av moderniteten, och en symbol för de nordiska ländernas utveckling från knapphet till rikedom.
I Gustav Frödings diktsamling Gitarr och dragharmonika från 1891 ingår förutom hans kända dikt ”Äktenskapsfrågan”, även dikten ”Belysningsfrågan”. Det sena 1800-talets industriella framstegskliv handlade om tillgänglighet till ljus.
De avlägsna sågverken i norr introducerade elektriskt ljus på 1870-talet, bland de första i Europa, och kunde öka produktionen genom längre arbetsdagar. Vällingklockans förmoderna lugn hade förbytts till en lineär och framåtrusande tidsuppfattning. Ljus gav tid och tid var pengar.
Belysningsfrågan var politisk och tillgången till belysning av hög kvalitet blev på 1900-talet en stridsfråga för radikala arkitekter och en planeringsfråga för folkhemmets socialingenjörer.
I Danmark började Poul Henningsen 1926 utveckla PH-lampan, och år 1928 förevisades utställningen ”Ljuset i människans tjänst”, på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Den nya staden, staden i ljus som eggade författare och bildkonstnärer med sina stora och skrikande neonskyltar var symbolen för den nya moderna människan.
Mera praktiskt lagda utredare påpekade också att man i väl upplysta hem lättare kunde se smutsen och hålla rent. Det svenska folkhemmet fick sin egen glödlampa då Kooperativa Förbundet grundade LUMAfabriken 1928 för att framgångsrikt utmana den internationella Phoebus-kartellen som hade säkrat stora vinster för Phillips, Osram och General Electrics på allmänhetens bekostnad.
Självklarhet
Jan Garnert konstaterar att rätt fort hade, ”glödlampan blivit en lika given som oumbärlig ljuspunkt i de svenska hemmen, lika självklar som mjöl i bröd. ”Hemmets rikliga belysning blev med tiden självklar, och en viss tristess fick människor att romantisera ”mysbelysningen”.
Samtidigt återspeglas nya samhällspolitiska frågor i vårt förhållande till ljuset. Boken når fram till våra dagar och frågor kring överkonsumtion och ekologisk hållbarhet.
I det sista kapitlet frågar sig författaren: Vart är vi på väg? Det står klart att ljussättningens innovationer kommer att fortsätta, samtidigt som vi här i de nordliga breddgraderna alltid kommer att ha ett behov att lysa upp vår mörka årstid.
Jan Garnert, etnolog och teknikhistoriker, står för en forskarinsats av högsta rang. Boken är rikligt illustrerad och en läsupplevelse som bokstavligen lyser upp en förbisedd men viktig del av vår kulturhistoria.