Ett kärt återseende
■ Den första säsongen av Playing House var som en oväntad gåva från himlen. Komikerna och bästa vännerna Jessica St. Clair och Lennon Parham lyckades skapa en serie som, i likhet med Parks & Recreation, hittade balansen mellan snäll och udda humor. Serien tog sikte på den lilla staden Pinebrook där Maggie (Parham) bodde med sin man Bruce (Brad Morris) och väntade sitt första barn. Barndomsvännen Emma (St. Clair) hade sedan länge lämnat barndomshemmet för en karriär i Kina men återvände för att närvara på Maggies babyshower. När Bruce visade sig ha ett hemligt online-förhållande och Maggie plötsligt blev ensam med det stundande barnet bestämde sig Emma för att stanna i Pinebrook och flytta in med Maggie. Under säsongen fick vi lära känna de två vännerna, samt en hel hög udda karaktärer runt dem. För att inte tala om Maggies alter ego Bosephus – seriens mest bisarra inslag.
När vi nu träffar dem i säsong två har baby Charlotte hunnit bli 6 månader och livet i Pinebrook går sin gilla gång. Maggie undrar om hon är redo att dejta igen, Tina (Lindsay Sloane) och Mark (Keegan-Michael Key) försöker rädda sitt äktenskap och Emma träffar Dan (Kyle Bornheimer) något som påverkar hennes relation till Maggie.
Dan är också en av orsakerna till att den andra säsongen av Playing House inte känns lika klockren som den första. Seriens nav och hjärta har nämligen alltid varit den platoniska kärleksrelationen mellan Emma och Maggie. Den är därför som bäst när den narrativt håller ihop de två vännerna. Deras kemi är otrolig – det känns nästan som att de improviserar det mesta, så naturlig ter det sig.
Tack och lov finns det ändå tillräckligt mycket att glädjas åt under säsongen. Det mesta som kommer ut ur St. Clairs och Parhams munnar är guld, och bland höjdpunkterna finns avsnittet då Maggie och Emma följer med Tina på träslöjdskurs, och i princip alla scener med Zach Woods, underbar som Maggies bror Zach. Vi får också återse Bosephus och Jandana och så dyker Kenny Loggins upp, såklart.
Playing House är en serie som är ointresserad av att skapa osympatiska karaktärer. Till och med Bruce får vara en bra pappa och Tina må vara galen men hon är inte elak. De 20 minuter långa avsnitten är i stället som att träffa gamla vänner, som är rätt knäppa men ditt hjärta sväller när du ser dem. Yle TV2 19.00