Sean Bergenheim fattade beslutet att avsluta karriären efter tre hjärnskakningar. Nu vill den före detta NHL-spelaren varna för grenens risker, ta ställning och spendera tid med familjen.
Efter den andra hjärnskakningen hade Sean Bergenheim konstant huvudvärk i sju månader. Efter den tredje hjärnskakningen fick det räcka – karriären tog slut i ung hockeyålder. – Det var inte värt det, säger han. Nu berättar Bergenheim om framtidsplanerna o
❞ Jag har en pojke som är sex år gammal och kunde inte umgås med honom på sättet jag ville.
Sean Bergenheim
Sean Bergenheim kommer till Dianaparken i Helsingfors på en mountainbike och sätter sig tpå en bänk. Han fortsätter att vara aktiv – några dagar innan intervjun deltog han i en välgörenhetsturnering i tennis för hockeyprofiler.
– Tennis är en kär sport för mig, men tyvärr har jag inte spelat så mycket sedan min skada.
Det har gått ett knappt halvår sedan Bergenheim meddelade att han lägger av, som 33-åring. Efter ungefär 850 proffsmatcher och tusentals tuffa tacklingar var det en rätt ofarlig träningssituation som satte punkt för karriären. I oktober i fjol åkte Bergenheim på en tuff smäll under ett träningspass med Frölunda. Han åkte mot sargen för att ta hand om pucken och en lagkamrat försökte tackla honom med ryggen. Det gick på tok.
– Han missade och viftade med armbågen så att den tog i min kind precis under ögat. Det var en situation man inte kunde göra så mycket åt.
Skadans omfattning klarnade inte direkt för Bergenheim, som fortsatte hålla i gång de följande dagarna. Men sedan blev situationen sämre, sämre och sämre. Precis som tidigare. Det var nämligen inte första gången som Bergenheim råkade ut för en hjärnskakning. Den första kom under de tidiga NHL-åren och den andra efter en flygtur in i en sarg i Schweiz för några säsonger sedan. Jobbiga nackproblem och en nästan evighetslång huvudvärk följde efter det andra bakslaget. Bergenheim beskriver måendet efter smällen i Sverige:
– Jag hade huvudvärk, saknade energi och blev lätt irriterad. Det var svårt att vara bland folk, vilket jag tyckte var jättejobbigt. Hjärnan blev också slut av att hantera all information.
Den senaste tiden har huvudskador inom idrotten fått allt mer uppmärksamhet. I svenska hockeyligan SHL har antalet hjärnskakningar per 1 000 elitmatcher fördubblats sedan 90-talet, visar en forskning från 2016. Men det är fortfarande få spelare som klarar av att dra i handbromsen i tid.
”Som att förlora år av sitt liv”
Det finns många exempel på tidigare profiler som offrat hälsan för framgång. I en tårdrypande intervju med The Players Tribune säger dubbla Stanley Cup-mästaren och slagbulten Daniel Carcillo att smällarna han tog under NHL-åren bland annat ledde till talsvårigheter och depression. Nu går mycket av Carcillos liv ut på rehabilitering.
– Jag skulle ge tillbaka alla pengar och ta bort mitt namn från Stanley Cup-pokalen för att få tillbaka min livskvalitet, säger Carcillo till The Players Tribune.
I en intervju med Expressen berättar neurologiprofessorn Ann McKee – som undersöker tidigare idrottares hjärnor vid Bostons universitet – att en tidigare NHL-spelare hade fullt utvecklad demens redan som 40-åring. McKee är frustrerad över våldet i hockeyrinken och att spelare inte får tillräckligt med hjälp av ligorna. Det är i stället upp till spelarna själva att bedöma riskerna.
Hur illa ska hälsan bli innan den är värd mer än en miljonlön och pokaler? Efter hur många hjärnskakningar ska man säga stopp? För Bergenheim var svaret tre. I februari gick han ut med beskedet att han slutar – ett beslut han fattade själv.
– Jag pratade med en massa olika specialister och läkare och bestämde mig sedan. Ville jag fortsätta spela med risken att igen åka på en liknande skada och i så fall ge bort ett till år av mitt liv för återhämtning? Det var ett ganska lätt beslut, säger Bergenheim och fortsätter:
– Jag är 34 år gammal och hade kunnat spela i många år till. Jag hade kunnat göra comeback nu och jag är helt säker på att jag kan spela i nästan vilken liga som helst. Men det är inte värt det för mig. Jag vill vara med familjen och min pojke. Det ska inte vara som den här vintern.
Vintern var svår för Bergenheim. Då han lade av sade han att det känns som om man förlorar år av sitt liv då man får en hjärnskakning och lever i en dimma. Han förtydligar:
– Det är hemskt. Jag har en pojke som är sex år gammal och kunde inte umgås med honom på sättet jag ville.
Är du orolig för framtiden?
– Jag är inte jätteorolig, men läser mycket om killar som fått hjärnskakningar. Jag tog i slutändan bara emot ett fåtal riktigt ordentliga smällar och har fått färre hjärnskakningar än många andra. Jag tror på att leva hälsosamt och rätt.
Bergenheim är inte rädd för att ta ställning i frågor och göra sin röst hörd. Efter hjärnskakningen i höstas förde han kampanj för noggrannare granskningar efter smällar mot huvudet. SHL följde Bergenheims råd och införde det så kallade baseline/ impact-testet.
Det går ut på att spelare träffar en specialist innan säsongen för att hitta en utgångspunkt och mäta normalvärden. Balansen, minnet och problemlösningsförmågan testas bland annat. Efter att idrottare
fått en misstänkt hjärnskakning får idrottaren ta testet igen och resultaten jämförs.
I dagsläget mår Bergenheim mycket bättre än i vintras, men nacken och ögonen får fortfarande behandling.
Tycker att ligan borde öppnas
Hockeylivet förde Bergenheim från Helsingfors till NHL och Nordamerika och hem tillbaka via Schweiz och Sverige. Han är nöjd över sina många år i NHL, även om den stora drömmen om Stanley Cup-pokalen aldrig blev sann. Han lyfter fram flera höjdpunkter i karriären, bland annat NHL-debuten.
– Att bli vald i den första rundan av NHL-draften var också en dröm som besannades, säger Bergenheim som plockades som den 22:a spelaren totalt 2002.
Bergenheim hann vinna ett VMsilver och ett VM-brons, ett hockeyligaguld och ett CHL-mästerskap. Men något enskilt favoritögonblick har han inte. Han talar hellre om lyckade perioder under karriären, som åren i Tampa Bay.
– I helhet är jag väldigt nöjd över livet jag levt. Hockeyn tog mig till mängder av platser i världen och jag har fått träffa många olika människor. Det känns som det bästa.
Hockeyn har gjort Bergenheim till miljonär, men han har fortfarande ett halvt arbetsliv framför sig – om han så vill. Han är inte typen som gillar att sitta stilla. Framtidsplanerna är luddiga, men Bergenheim vet vilka branscher han kommer att fokusera på.
I höst kommer han att vara expertkommentator i Telias hockeyligasändningar. Han är också intresserad av fastighetsbranschen och nämner lite kryptiskt att också politik intresserar – men mer än det vill han inte säga.
Bergenheim vill inte ta för mycket ställning till den finländska hockeyn i dagsläget. Han har bott utomlands i långt över ett decennium, vilket å ena sidan ger distans men å andra sidan är han ännu inte så insatt som han vill vara.
– Bilden jag har är tudelad: det är fantastiskt att det utvecklas så många jättebra unga spelare, men kan hockeyligan jämföras med de bästa ligorna i Europa? Det är jag inte så säker på.
Om det är någonting som Bergenheim skulle vilja förändra i Finland så är det att öppna ligan. I dagsläget kan inte lag falla ut ur ligan och nya lag kan bara ta sig in genom beslut i kabinetten.
– Det är mycket som gör en öppen liga bättre än en stängd. Eftersom intresset är högre för öppna ligor tycker jag att det är lite dumt att ha den stängd.
Argumentet för och mot en stängd liga är många. En stängd liga gör det ekonomiskt tryggare för klubbar – men är det sportsligt? De senaste åren har jumbolagen som har gett upp tankarna om playoff börjat sälja spelare för att spara pengar. Det leder ofta till långa förlustrader och arga fans.
– Det är det värsta. I Sverige och Schweiz går det nästan tvärtom, lagen tar in spelare för att hålla sig kvar. Jag tycker att det viktigaste är att ha en produkt som hela tiden är intressant. Nedflyttningskval är intressanta och ger också inkomster för klubbarna.
Hittills har Bergenheim levt sitt liv tillsammans med ishockeyn – men hur blir det i framtiden?
– Ishockeyn är inte alls ett måste för mig. Jag vet faktiskt inte vart livet kommer att ta mig.