”Jag brukar se blodig ut då jag kommer ut ur skogen”
VM i orientering står bakom knuten och det finländska landslaget är förberett för avfärd till Riga. Medaljhoppen tonas ned, men formstarka orienterare finns.
På lördag inleds orienterings-VM i Lettland och Finland representeras av totalt tretton idrottare under de åtta dagar långa mästerskapen. I fjol blev VM-saldot endast en medalj, brons i damernas sprintstafett, och lagledningen håller förväntningarna ödmjuka men hoppfulla inför årets tävlingar.
– Vi åker i väg med bra känsla. Då vi diskuterade målen för VM tog vi inte upp medaljer eller framgång, utan strävar efter en bra och balanserad prestation av idrottarna, bäddar landslagets tränare Petteri Kähäri.
Bakom den erfarna Marika Teini, som utgör det största individuella finländska medaljhoppet efter att ha vunnit EM-guld tidigare i år, finns många yngre orienterare som är redo att överraska. En av de som visat bäst form under sistone är Anna Närhi, som bland annat kom tvåa i O-ringen slutet av juni.
– Det känns verkligen som att jag har flyt just nu. Flera års hård träning börjar ge resultat och jag har fått en hyfsad inledning på säsongen.
– Men kanske det största momentet kom i FM maj då jag vann på medeldistans. Då släppte något och jag insåg att jag klarar av att vinna en skogsdistans och min egen nivå är väldigt hög just nu. Sedan dess har jag kunnat tävla mer fritt och njuta.
Närhi, 26, deltog i VM senast för fyra år sedan. I och med den goda formen säger hon sig nu våga drömma om seger i allt större utsträckning, men till Lettland åker hon med realistiska mål. Hon löper i sprint, medeldistans och sprintstafetten.
– Jag är jätte taggad på att springa VM igen. Jag känner mig trygg och självsäker.
– Om jag lyckas på min egen nivå har jag absolut chans att platsa bland de sex bästa.
Terrängen i Riga med omnejd där sträckorna löps lär vara relativt ordinär och landslaget har en bra koll på vad som vänta skall. Närhi har besökt VM-orten under mästerskapsuttagningarna i juli och säger att terrängen inte var så farlig som hon ursprungligen väntat sig. Hon berättar om tuffa, korta backar och utsträckt grönska där det gäller att orientera målmedvetet.
– Det är fysiskt tufft och ibland känns det att man inte kommer framåt. Då kan det kännas som att det är bråttom och man slutar orientera, vilket bör undvikas.
Närhi beskriver sig som en spontan och explosiv idrottare och person. Att orientera i regnigt väder är det bästa, då känner man sig lite som Rambo, skrattar hon.
– Jag gillar fart och är inte rädd för småskador. Jag brukar se ganska blodig ut när jag kommer ut ur skogen med en massa sår.
Sökte sig utomlands
Den Jyväskyläbördiga Närhi tävlar på klubbnivå för IFK Göteborg och är bosatt och studerar i Sveriges näst största stad sedan fem år tillbaka. Ungefär ett år av medicinstudierna återstår, men för tillfället är det idrotten som går före.
– Jag skulle säga att jag har en liten fördel i och med studierna, eftersom jag förstår min kropp lite bättre och vet hur den fungerar och jag tar vad kroppen säger på allvar.
I Lettland kommer Närhi att tävla mot några av sina svenska vänner från IFK Göteborg. Några extra pikar från lagkamraterna har hon inte behövt stå ut med inför VM.
– De tycker att det är skoj att jag är finsk. Ibland får man ju höra i vissa situationer att ’oj vad du är finsk!’, men vi har ett bra förhållande.