Var ska vi ta all elektricitet?
EL Stamnätens europeiska samarbetsorgan ENTSOE varnade förra året att Finland sannolikt drabbas av elavbrott på grund av effektbrist. Hur är detta möjligt?
Staten främjar elbilar med extremt låg skatt. El som man får från en kontakt i väggen är ju billig och miljövänlig. Jordoch luftvärmepumpar blir allt vanligare trots att dessa varianter av direktverkande elvärme kräver maximal eleffekt i kyla. Industrin ersätter termisk energi med elektricitet. Att moderna elrackerier blir mera energisnåla uppvägs av att de blir allt fler.
Den populäraste produktionsformen för grön el är vindkraft som skattebetalarna har förbundit sig att subventionera med 2–3 miljarder euro.
Den 23 januari i år var det kallt och effektbehovet var enormt, men vindkraften producerade endast 350 MW (megawatt) effekt av över 2 000 MW installerad effekt.
En effekt på 1 400 MW (kolkraft, kärnkraft, gaskraft) importerades från Ryssland, maximal överföringskapacitet utnyttjades. Därtill importerades 3 300 MW (vattenkraft) från övriga grannländer. Elimporten utgjorde en tredjedel av effektbehovet!
Om de ålderstigna kärnreaktorerna i Olkiluoto då hade fallit ur nätet, eller om det hade uppstått ett haveri i importöverföringen, hade Finland drabbats av ett underskott på tusen megawatt eftersom Fingrid har en effektreserv på endast 700 MW (gasturbiner med eldningsolja).
Den 18 juli 2018 föll verkligen de båda kärnreaktorerna i Olkiluoto samtidigt ur nätet. Det var ju tur att detta inte hände i januari. Ska en så livsviktig samhällsfunktion som elektriciteten vara beroende av tur?
Den långa värmeböljan har minskat vattenreserverna i Norden, så tusentals megawatt importeffekt kostar snart skjortan, om sådana effekter alls kommer att finnas tillgängliga.
Klimatpolitik, billig elimport och subventionerad slumpvis energi från vindkraft har framtvingat stängning av de konventionella reglerbara kraftverken i Kristinestad, Ingå och Tahkoluoto tillsammans med ett antal mindre kraftverk. Ungefär 1 700 MW har eliminerats. Stängningarna är huvudorsaken till att Finland hotas av effektbrist, vilken i bästa fall leder till en reglering av konsumtionen med hjälp av styrda regionala elavbrott och i sämsta fall till blackout.
Olkiluoto 3 löser inte problemet med systemets instabilitet då denna stora oprövade enhet lätt kan falla ur nätet. Även efter starten av det nya kärnkraftverket är 3 000 MW importbehov ett faktum redan före kolförbudet.
För värre ska det bli. Resterande inhemsk stenkolseffekt (2 400 MW el och 2 600 MW värme idiotsäker produktion) ska skrotas för att eliminera kolimporten på 3,5 miljoner ton kol per år.
Hanaholmens kraftverk skrotas och dess värmeproduktion ersätts med några tiotal flisvärmeanläggningar placerade här och där, som inte producerar elektricitet men nog luftföroreningar. Då faller ytterligare 220 MW eleffekt ur den nationella balansen.
Får vi tro alla miljöpolitiska besserwissrar, ska kolet ersättas med biobränsle, vindkraft, solpaneler, värmepumpar och intelligenta elsystem. Men vid sträng kyla är det vindstilla och i vinternatten finns ingen sol. Värmepumpar är elslukare då det är riktigt kallt och intelligenta el- system hjälper inte vid minus 25 grader.
Att ersätta kolimporten med biobränsle skulle kräva 30 TWh (terawattimmar) energi årligen i form av skogsflis eller ettusen nya långtradarlass per dag. Då vi normalt bränner 15 TWh flis årligen borde det totala flisuttaget från skogen snabbt tredubblas. Kända investeringar ger endast 3 TWh till, en tiondel av tilläggsbehovet. Och flisimport från Ryssland leder till att ryssarna bränner mera kol i stället.
Man bör hålla vattendunkar, extra ved och en batteriradio hemma. Vid blackout kommer ingen el från väggen. Därtill försvinner vatten och värme, och toaletten kan inte spolas. Även telefon, Facebook och nätbank slutar fungera.