Fennovoimas havsvattenvärmare

KäRNKRAFT Måtte torrsommaren 2018 gå till historien som ett unikum, en tillfällig avvikelse! Dessvärre är extremväder, som till exempel de höga temperaturer och den långvariga torka vi upplevt denna sommar, precis vad forskarna sagt att vi kan förvänta oss i en ny och klimatförändrad verklighet, en verklighet som är skäl nog att stoppa kärnkraftsplanerna vid Bottenviken.

I kärnkraftens spår följer alltid en lång rad miljö- och säkerhetsrisker, men låt oss här bortse ifrån dem – och även ifrån att anläggningen i Pyhäjoki byggs av det svårt korruptionsdrabbade Ryssland.

Låt oss här helt fokusera på ”värme”:

Ett kärnkraftverk nyttjar kolossala vattenmassor för kylning, och kylsystemet vid Hanhikivi 1 kommer att suga in 40–45 kubikmeter havsvatten per sekund, som när det åter leds ut i havet blivit 10– 12 grader varmare.

Av den finsk-ryska reaktorns totala värmeeffekt (3 200 MW) kommer cirka två tredjedelar (2 000 MW) att spolas rakt ut i vårt sårbara, svensk-finska innanhav, och endast en tredjedel (1 200 MW) omvandlas till el. 2 000 MW är oerhört mycket värmeenergi, och motsvarar uppvärmningen av mer än en miljon normalstora villor.

I första hand blir reaktorn Hanhikivi 1 alltså en kraftfull havsvattenvärmare!

Effekterna av klimatförändringarna är komplexa, men klart står att bland annat cyanobakterier gynnas av värme och smältande istäcken – mer algblomning kan alltså förväntas. Nyligen meddelade Länsstyrelsen i Västerbotten att det påvisats algblomning i flera områden längs Bottenvikens kust. Ett varmare hav drabbar även kärnkraftens säkerhet, vilket i dagarna visade sig i form av driftsstör- ningar vid Ringhals 2.

Finlands regering väntas under 2019 besluta om bygglov för Fennovoimas första kärnreaktor. Förhoppningsvis kommer de, av respekt för kommande generationer, att avslå ansökan.

Att i ett allt varmare klimat tillåta nybyggnad av en gigantisk havsvattenvärmare vid vårt grunda och slutna innanhav vore dålig naturresursförvaltning – och djupt ansvarslöst.