Murto har saknat adrenalinet
I juni jublade Wilma Murto vilt då hon gick över höjden 410. Två månader senare drömmer hon om att gå till final och klara sig bättre än för två år sedan i Amsterdam där hon kom sjua.
Stavtalangen Wilma Murto ler ikapp med solen i Berlin. Efter ett skadeförföljt 2017 har hon kommit tillbaka och får i dag delta i seniorkarriärens tredje stora mästerskap då damernas stavkval går av stapeln.
– Det är en bonus att få vara här. När säsongen började hade jag egentligen ingen målsättning för säsongen. Men längs med säsongen har jag ställt mig mål och det sista var att komma med till Berlin, säger Murto.
I fjol öppnade Murto tävlingssäsongen i kvalet junior-EM i Italien och avslutade säsongen i finalen med ett brons. Ihärdiga fotproblem satte sedan stopp för säsongen och Murto tvingades att stå över VM i London. Fotproblemen gjorde sig påminda under rehabiliteringen och ännu till denna dag är diagnosen oklar. Murto har en teori.
– Det var flera smågrejer som inverkade, säger hon.
Nöjd med jämnheten
Murto säsongsdebuterade i Salo i slutet av maj men då blev det tre rivningar på 405 och inget resultat. I Paavo Nurmi Games en dryg vecka senare klarade hon 410 på tredje försöket – och jublade ordentligt.
– Det var första gången på ett år som jag var frisk och klarade en höjd, förklarar Murto.
– Jag saknade tävlingsstämningen och adrenalinet.
Under rehabiliteringen blev det mindre löpträning och mera arbete med övre kroppen. I sommar har Murto varit i jämn form just tack vare att styrkan och därmed tekniken förbättrats. EM-gränsen 445 klarade hon i stavkarnevalen i Somero i slutet av juni.
– Jag är nöjd med hur jämn jag varit.
De sista veckorna före EM har Murto och träningskompisen Minna Nikkanen tillsammans med tränaren Jarno Koivunen fokuserat på ansatsen.
– Det har varit löpbetonat och det har känts bra, säger Murto.
I EM i Amsterdam gick Murto till final med ett resultat på 435. Sjundeplatsen lossnade med 445. I år tror Murto att ett bättre resultat krävs för att gå till final – så pass hård är nivån med bland annat Katerina Stefanidi och Holly Bradshaw i spetsen.
– Knappast behöver man klara kvalgränsen 455. Men jag hoppar så högt som det krävs.
Stenhård nivå
Murto gjorde en panginsats i Kalevaspelen där hon först slog Nikkanen i en duell och säkrade sitt första FM-guld utomhus. Sedan putsade hon sitt säsongsbästa till hela 460 och fick en hälsosam dos självförtroende på köpet.
– Det var en intressant och rolig tävling. Det kändes så bra.
Att Murto vill medverka i stavfinalen är en självklarhet. Målet är att knipa en bättre placering än sjundeplatsen från Amsterdam. Till och med ta medalj? Det skulle vara en jätteskräll.
– 465 har brukar räcka för att ta medalj. Jag tror att det krävs ett resultat på 470, säger tränaren Koivunen.
Murtos personbästa är 471 från inomhussäsongen 2016.
– Jag skulle ju jättegärna hoppa rekord fast genast. Men sannolikheterna talar inte för det, säger Murto leende.