Hufvudstadsbladet

Tommy Westerlund

i ledaren om att det är 10 år sedan Ryssland anföll Georgien.

- TOMMY WESTERLUND tommy.westerlund@ksfmedia.fi

Ryssland måste inse att det är på grund av den ryska politiska ledningens agerande som grannlände­r kan känna sig hotade och vill söka stöd och skydd hos Nato.

Carl Bildt var Sveriges utrikesmin­ister i augusti 2008. Han konstatera­de några dagar efter det ryska anfallet mot Georgien att ”de politiska konsekvens­erna för Europa av detta ryska agerande kommer att bli betydande. Kanske står vi vid en vattendela­re.”

Bildt hade rätt, Rysslands angrepp mot Georgien blev en vändpunkt.

Fram till dess hade många sett optimistis­kt på utveckling­en i Ryssland. Tiden efter Sovjetunio­nens upplösning gladde sig västvärlde­n över kommunistv­äldets fall och en gryende demokratip­rocess. Den spänning som hade rått i världen alltsedan kalla kriget avtog.

Vladimir Putins inträde på presidentp­osten år 2000 blev inte en märkbar återgång till ett aggressivt Ryssland och en osäkrare värld. Det kan ha varit då som maktpoliti­ken återigen sattes främst, men det inträffade rent konkret i dag för exakt tio år sedan. Det var då Ryssland gick till angrepp mot Georgien på bred front och krossade sin motståndar­e på några dagar.

En konflikt hade pyrt och eskalerade på grund av orolighete­r i de georgiska utbrytarre­publikerna Sydossetie­n och Abchazien, som från 1990-talet hade levt på rysk hjälp. Samtidigt hade Georgien allt mer börjat orientera sig mot väst och blickade längtansfu­llt mot Nato. Det blev för mycket för Ryssland.

Officiellt förklarade Ryssland sina militära aktioner med att man ingrep för att skydda ryska medborgare i området. Det argumentet har använts också senare och finns kvar för eventuella kommande interventi­oner.

Finland var i centrum under den här konflikten som ordförande­land för OSSE. Utrikesmin­ister Alexander Stubb hade ett styvt jobb att förhandla med kolleger från de stridande parterna och att med FN:s generalsek­reterare, USA:s och EU:s utrikespol­itiska ledning försöka hitta en lösning.

Finlands reaktioner kan i egenskap av OSSE-ordförande ha dämpats då Ryssland angrep Georgien, men när det var dags för Krim 2014 och efter de utdragna striderna i östra Ukraina har Finlands position varit klar och leden med EU:s politik raka.

EU:s och USA:s reaktioner blev också betydligt kraftigare när Ryssland annekterad­e Krim och bidrog till att skapa ett inbördeskr­ig i östra Ukraina, som fortfarand­e pågår. Rysslands agerande var en direkt fortsättni­ng på vad som skedde i Georgien, Ukraina höll på att närma sig väst för mycket.

Senare gick Ryssland in i Syrien på president Bashar al-Assads sida. Ryssland har också byggt upp sin armé kraftigt och håller regelbunde­t massiva manövrar i gränsområd­ena mot väst som på det hela taget också har ökat spänningar­na. För att inte tala om de politiskt styrda (dis)informatio­nsoperatio­ner Ryssland använder sig av på många håll. Nästa mål är säkert president- och parlaments­valen i Ukraina nästa år.

Ryssland odlar också goda kontakter med högerpopul­ister och nationalis­ter i många EU-länder.

Ryssland håller tummen på Georgien också i dag, tio år efter kriget. Georgien suktar fortfarand­e efter ett Natomedlem­skap, men det skulle enligt Rysslands premiärmin­ister Dmitrij Medvedev leda till en fruktansvä­rd konflikt. Han sade senast i måndags att det skulle vara absolut oansvarigt och ett hot mot freden om Nato antog Georgien som medlem.

För två veckor sedan kom också den ryska försvarsmi­nistern Sergej Sjojgu med ett hot om att Moskva kommer att svara om Sverige och Finland dras in i försvarsal­liansen Nato. Samtidigt kom han också med en del falska påståenden, antagligen helt medvetet.

Ryssland måste inse att det är på grund av den ryska politiska ledningens agerande som grannlände­r kan känna sig hotade och vill söka stöd och skydd hos Nato. Varje hot från rysk sida kan öka rädslan och viljan att försäkra sig mot alla former av angrepp från Ryssland.

Eller tror Ryssland att det ryska hotet övervinner allt annat? I vilket fall som helst bidrar det och landets maktpoliti­k starkt till att skapa ett obehagligt och osäkert politiskt klimat i hela världen.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland