Ur ett skandinaviskt perspektiv.
För bruna personer av bruna personer. Det är tanken bakom Koko Hubaras Ruskeat Tytöt, Bruna Flickor. Det började med ett blogginlägg och har utvecklats till en stor medieplattform och en bok, som kommer ut på svenska i höst.
– Det var självklart för mig att jag ville skriva för andra bruna personer, säger Koko Hubara. Hon ville inte diskutera med vita personer om hur det är att bli rasistiskt bemött, utan med andra i samma situation som hon. I september utkommer hennes bok på svenska – Bruna Flickor.
Allt började med att Koko Hubara vaknade rejält bakfull en söndagsmorgon. Hon var ensam hemma och tyckte synd om sig själv. Hon tänkte på allt som varit jobbigt i hennes liv och allt som gått fel. Om allt som hänt henne för att hon är kvinna och brun.
Hubara bestämde sig för att skriva av sig. Det kom inte från ingenstans, utan var något som bubblat inom henne en längre tid. Hon hade just gått igenom en separation och var mitt i en identitetskris. Hubara funderade mycket kring vad det betyder att vara en ensamstående mamma, vad det betyder att vara en brun person i Finland.
– Jag kände att jag inte har något att förlora. Vad var det värsta som kunde hända? Att ingen läser, säger Hubara.
Efter tjugo minuter hade Hubara skrivit en text som hon publicerade på sin blogg utan att redigera. Och sedan glömde hon bort den. Några dagar senare gick hon in på Facebook där hon också hade delat sin text och märkte att den hade blivit delad över 21 000 gånger.
I den stunden visste Hubara att hon måste fortsätta skriva.
– Det var självklart för mig att jag ville skriva för andra bruna personer.
Hubara berättar att hon inte ville diskutera med vita personer om hur det är att bli bemött med rasism, utan att hon ville rikta sig till andra i samma situation som hon. Hubara ville nå ut till dem som kanske känner sig ensamma och som tror att det är deras fel att rasistiska saker fortsätter hända. Det var startskottet för bloggen Ruskeat Tytöt.
Från nyfikenhet till rasism
Hubara är född och uppvuxen i huvudstadsregionen och säger att hon har en klar bild av hur rasismen förändrats i Finland. Hubara föddes 1984 i Vanda och under 80-talet var människor genuint nyfikna på henne och hennes pappa som hade brun hud. Människor var snälla och för de flesta var de helt enkelt familjen med den utländska pappan. Människor kunde kalla dem exotiska och yttra liknande mikroaggressioner, men ändå sades det med goda avsikter. De kände sig trygga.
När lågkonjunkturen kom på 90-talet, samtidigt som vågen av flyktingar, förändrades atmosfären. Plötsligt började det kännas spänt och människor kallade Hubara för n-ordet och andra rasistiska tillmälen.
– För mig var förändringen tydlig. Min pappa jobbade på den tiden som taxichaufför och under en körning blev han allvarligt misshandlad av en passagerare. Han hamnade på sjukhus och jag insåg att allt hade blivit annorlunda.
Hubara säger att det är viktigt att komma ihåg att man aldrig riktigt kan förstå vad en annan grupp av människor går igenom. Men det betyder inte att man inte kan visa solidaritet. Hon säger att det finns många sätt att visa solidaritet med människor som är annorlunda än vi själva. Till exempel genom att dela länkar till artiklar på sociala medier, understöda organisationer, köpa böcker och biljetter till shower.
– Det man måste tänka på är att det inte handlar om en själv. Det handlar inte om att man ska polera sin image, vara progressiv och öppensinnad. Det handlar om att genuint vilja hjälpa andra.
Fyra månader efter att hon skrev blogginlägget började olika förlag kontakta Hubara och snart därefter hade hon ett bokkontrakt. Samtidigt blev hon ombedd att översätta Roxane Gays Bad Feminist tillsammans med Anu Partanen. Tack vare ett stipendium kunde hon fokusera på boken och översättning.
Samtidigt började Hubara utveckla sin personliga blogg till vad som i dag är Ruskeat Tytöt Media: en medieplattform och ideell organisation för bruna personer av bruna personer.
På tre år har Ruskeat Tytöt blivit en bok och en stor medieplattform. Hubara vill att Ruskeat Tytöt Media ska jobba för att sätta bruna och svarta personer i centrum och minska deras marginalisering.
– Jag vill kunna stiga upp på morgonen och vara en normal person, med samma makt och förutsättningar som alla andra. Det är vad jag känner är vårt ansvar som medium: att normalisera berättelserna om oss. Inte allt vi gör handlar om rasism, smärta eller kolonisation. Vi gör normala saker hela tiden, och det vill vi visa genom Ruskeat Tytöt Media
Plattformen lanserades i mars 2017 och har i dag tre heltidsanställda, tre deltidsanställda och kring femtio frilansare. Utöver medieplattformen samarbetar de på olika sätt, och förra hösten lanserade de en ideell skrivarskola. Skrivarskolan riktar sig till unga flickor och icke-binära personer från 14 till 19 års ålder, och erbjuder kurser i kreativt skrivande och journalistik.
”Inte relevant i andra länder”
Men att boken skulle översättas till svenska var ingen självklarhet. Boken gavs i ett tidigt skede vidare till ett översättningsföretag i Helsingfors som skulle söka nya marknader, men där blev det stopp. Hubara fick e-post från dem där de förklarade att boken enligt dem inte hade någon relevans i andra länder än Finland, och att de därför inte skulle försöka sälja den vidare.
– Jag blev besviken. Jag ansåg att det flesta böckerna som handlar om rasism ofta är skrivna ur ett angloamerikanskt perspektiv och jag tänkte att det skulle ha varit intressant med en diskussion om rasism ur ett skandinaviskt perspektiv.
Nästa dag höll Hubara en föreläsning på Designmuseet i Helsingfors. Efter föreläsningen kom två personer från Förlaget M fram och undrade om hon var intresserad av att översätta boken till svenska. I september ger Förlaget M ut den svenska versionen, Bruna Flickor.
Min pappa jobbade på den tiden som taxichaufför och under en körning blev han allvarligt misshandlad av en passagerare. Han hamnade på sjukhus och jag insåg att allt hade blivit annorlunda.