Gångartrion smälte i hettan
Aleksi Ojala och Aku Partanen tvingades avbryta på 50 km gång. Jarkko Kinnunen orkade hela vägen till slut – men bars sedan till läkartältet.
En av de tänkte finländska framgångsgrenarna blev till slut en pannkaka. Halvvägs in i loppet hängde speciellt ynglingarna Partanen och Ojala bra med i tätklungans tempo men sedan blev det stopp.
Först kollapsade Ojala och strax därpå sade Partanens kropp upp kontraktet. Partanen, som räknades som en potentiell medaljkandidat, var grymt besviken.
– Personligen hade jag jättestora förväntningar. Det är väldigt svårt att just nu blicka framåt, säger Partanen.
Farhågorna väcktes i början av tävlingen då Partanen märkte att kroppen inte suger upp vätskorna. Men farten kändes ändå bra. Tills den inte gjorde det mera.
– Allt kom upp, säger Partanen vars öde beseglades då han spydde.
– När man spytt kommer kramperna automatiskt, säger Partanen.
Dropp för Ojala
Temperaturen i skuggan var på båda sidorna av 30-gradersgränsen under hela loppet och bara under de första timmarna fick gångarna en ordentlig skugga. Men Partanen kände inte av värmen – det gjorde däremot Ojala.
Ojala inledde piggt, liksom i VM i London i fjol, men i år kom han inte till mål.
– Vi hade kommit överens om att jag inleder hårt och början kändes bra. När kylvästens och isens verkan avtog märkte man att man rör sig på helt nya värmegrader. Den här gången tog värmen kål på mannen. All energi tog slut och jag kastade upp. Allt kom ut. Det berättar ganska mycket att de satte fem flaskor vätska i mig via droppslangen. Så torr var jag, säger Ojala efter att han kommit ut ur läkartältet.
Ojala står besviken och lutar mot ett stängsel men rycker till då han ser att erfarna kollegan Jarkko Kinnunen fortfarande är med i kampen.
– Kämpa Jarkko! ropar Ojala med trött röst.
Han skakar på huvudet då han får frågan om vad som händer nu.
– Jag måste tillsammans med de visa fundera hur man ska börja sikta mot VM i Doha. Det är säkert varmt där också så jag borde säkert hitta några varma träningsförhållanden, säger Ojala.
”Långa, långsamma kilometrar”
Kinnunens sista kilometrar var brutala. Kroppen hade gett upp för länge sedan och han kom i mål långt efter täten. Tiden 4.24.59 talar sitt tydliga språk. Också hans kropp sade stopp.
– Magproblemen gjorde det fullständigt omöjligt att göra ett bra resultat.
Kinnunen hade stora problem med vätskeintagningen.
– Jag måste dricka fast kroppen inte tog emot vätskan. Jag hade en grym vätskebrist, munnen var torr och jag var så törstig. Det var nära att jag gav upp. Det var långa, långsamma kilometrar mot slutet, säger Kinnunen som kom 24:a i loppet.